Tristanssagan — är att densamma uppbyggts af mycket olikartade element. Utom allmänt europeiska sagomotiv — ett sådant är t. ex. sagan om det gyllene håret — och antika drag, t. ex. motivet med det svarta och det hvita seglet, hvilket återfinnes i Tesevssagan, gifves det en hel serie af vittnesbörd, som häntyda på att sagan varit i beröring med germansk kultur. Morholts kamp med Tristan är satt i scen som en nordisk bärsärkagång. Likaledes kan det väl icke längre tvistas om att de motiv, som gifva sagan dess karakteristiska form, äro rent keltiska: den magiska bjällran, trolldrycken, själfva den blandning af naturfrisk sensualism och tragiskt patos, som kännetecknar kärleken, m. fl. Mycket i själfva sagan talar obestridligen för att den genomgått ett utvecklingsskede i England: själfva lokaliteterna; handlingen försiggår ju omväxlande i Cornwallis, Irland, och när den förlägges till Bretagne, nämnes detta ett främmande land. Likaledes bär kärleksdrycken i sagan ett engelskt namn. Afgörande äro emellertid dessa skäl icke: man glömmer alltför ofta bort, att förbindelsen mellan de kontinentalfranska länderna och ölandet efter normandernas eröfring var mycket intim och att således i Bretagne kunde förefinnas en mycket stor kännedom om förhållandena i England. Den slutliga sammanställningen af alla dessa olikartade element har så försiggått i Frankrike: tonen och andan i dikten äro äkta franska och speglar det medeltida riddarlifvet i dess blomma.
Så här låter sagan:
I. Tristans barndoms historia.
I forna tider härskade i Cornwall en konung vid namn
Marc. Då Rivalen, konung af Loonnois, sporde, att han svårt
ansattes af sina fiender, seglade han öfver hafvet och
kämpade så troget och lyckligt för honom, att Marc gaf honom
sin syster, Blanchefleur, till äkta.
