När alla riddarne voro församlade i hallen och konung Marc satt under tronhimmeln, framträdde Morholt och framförde sin herres budskap. Han begärde, att tre hundra gossar och tre hundra flickor, genom lottdragning utvalda bland landets adel, skulle öfverlämnas åt honom. Ville någon af riddarne genom envig bevisa, att konungen af Irland utan rätt uppbure skatten, så vore Morholt beredd att kämpa med honom. Tre gånger upprepade han sitt budskap, men tystnad härskade i hallen. Morholt liknade en falk, som man instängt i en bur tillsammans med småfåglar: då han kommer in, blifva alla stumma.
Då böjde Tristan knä för konungen och utbad sig att få kämpa mot Morholt. Förgäfves förehöll honom Marc hans ungdom. Tristan vidhöll sin begäran och lofvade Morholt att vara honom till mötes tre dagar därefter på ön Saint-Samson, hvarest de båda i ensamhet skulle utkämpa striden.
På den utsatta dagen väpnade sig Tristan och steg ensam i båten, hvilken styrde mot ön Saint-Samson, som ligger ute i hafvet framför Tintagels slott. Morholt hade hissat ett purpursegel på sin mast och var den förste på platsen. Han fastgjorde båten vid stranden, men Tristan stötte sin tillbaka ut på hafvet, då han steg i land. »Hvarför fäster du icke din båt vid stranden?» frågade honom Morholt. »Hvartill skulle det tjäna», svarade honom Tristan. »Är icke en farkost nog, när en af oss ej kommer lefvande härifrån.» Och upphetsande hvarandra till strid försvunno båda inåt ön.
Ingen såg striden, men tre gånger förde hafsvinden ett fruktansvärdt skri till stranden. Då klappade kvinnorna af sorg i sina händer, och Morholts följeslagare hånskrattade utanför sina tält. Slutligen såg man på afstånd purpurseglet fyllas af vinden och Morholts farkost styra ut från ön. I förtviflan klagade alla: Morholt har segrat. Men då båten närmade sig och lyftes upp på toppen af en våg, varseblef man plötsligt en riddare, som stod upprätt i förstäfven; i hvardera handen svängde han ett svärd. Det var Tristan. När han kommit i land, ropade han åt Morholts följeslagare: »Morholt har kämpat
