Sida:Myrberg GT 006.png

6KAP. 3, 4.

HJOBS BOK.

---

¹⁷Der^{[not 1]} hafva de ogudaktige upphört att rasa, och der få de maktlöse hvila. ¹⁸Der få alla fångar njuta af lugnet och höra icke pådrifvarens röst. ¹⁹Den ringe och den store äro der ett, och trälen är fri från sin herre.

²⁰Hvi låter han den olycklige se ljuset, och skänker lifvet åt de djupt bedröfvade, ²¹som vänta efter döden och den kommer ej; som skulle gräfva efter honom mera än efter skatter,^{[1] 22}som skulle glädja sig och fröjdas, så att de utbruste i jubel, om de nådde grafven? ²³Skänker det åt en sådan, hvars väg är höljd i mörker, och som Gud har kringskansat på alla sidor?^[2]

²⁴Ty mina suckar äro för mig i stället för bröd, och mina klagorop äro såsom ett forsande vatten. ²⁵Ty det värsta, som jag fruktat, har drabbat mig, och allt, för hvilket jag grufvar mig, kommer öfver mig. Intet lugn och ingen ro eller hvila förunnas mig, utan den ena oron följer på den andra.

⁎              ⁎
⁎

Kapitel 4

4.¹Då svarade Eliphas från Teman och sade:

²Skall det förtryta dig, om uian försöker att tala ett ord till dig? Dock hvem kan hålla inne med sitt tal? ³Se, du har förmanat många, och styrkt maktlösa händer. ⁴Dina ord hafva upprättat den som stapplat, och svigtande knän har du gjort fasta. ⁵Men när det nu drabbar dig sjelf, så blifver du otålig; när det träffar dig, så förlorar du din fattning.

⁶Är icke din gudsfruktan det, hvarpå du förtröstar, och ditt hopp? Men huru är det med dina vägars oskyldighet? ⁷Tänk dock efter, när såg du väl en oskyldig förgås, eller de fromma lemnade åt undergången? ⁸Så långt jag har sett, få de, som plöja syndens mark och utså elände, äfven uppskära det.^{[3] 9}För flägten af Guds Ande förgås de, för hans vredes storm taga de en ände. ¹⁰Då tystnar lejonets rytande; det rytande lejonets röst, och de unga lejonens tänder sönderbrytas. ¹¹Då förgås det gamla lejonet af brist på föda, och lejonungarne förskingras.

¹²Se, till mig smög sig ett ord, och mitt öra uppfångade en hviskning derifrån. ¹³I tankar födda af nattens syner,

1. Uppb. 9:6.
2. Kap. 19:8.
3. Ordspr. 22:8; Hos. 10:12, 13; Gal. 6:7, 8.

1. Det är i grafven, der Hjob önskar sig ligga.