den stund då sömnens tyngd faller på menniskorna, låg jag; 14då kom fruktan och bäfvan på mig, så att en rysning gick genom hela min varelse.[1] 15Och en ande skred förbi mitt anlete, och håren på min kropp reste sig. 16Han stadnade, men jag kunde ej urskilja hans utseende; en skepnad stod inför mina ögon, den var tyst en stund, då hörde jag en röst:
17»Kan väl en menniska vara rättfärdigare än Gud, eller den man finnas, som är renare än sin skapare? 18Se, på sina egna tjenare kan han icke lita, och hos sina englar märker han huru mycket som fattas;[2] 19huru mycket mera då hos dem, som bo i lerhus, som leda sin härkomst från stoftet och krossas så lätt som ett mal![3] 20Inom dygnet blifva de sönderslagna i spillror, och förgås för alltid utan att någon gifver akt på det. 21Alls intet blifver öfrigt efter dem, och så dö de, men icke i vishet.»
Kapitel 5
5.1Ropa bäst du vill; tror du, att någon skall svara dig? Eller till hvem af de helige vill du vända dig? 2Nej dårens förbittring dräper honom, och den oförståndiges häftighet dödar honom.3Jag såg med mina ögon en dåre rota sig, men plötsligt fick jag ropa ve öfver hans hem.[4] 4Från hans barn vek lyckan fjerran; förkrossande utslag fäldes öfver dem i porten, och ingen räckte handen till räddning. 5Hungriga uppåto hans gröda och inga törnhäckar hindrade dem från att taga, och ränkmakare voro glupske efter deras egendom.
6Ty ofärden skjuter icke upp ur stoftet, och olyckan växer icke upp ur jorden, 7utan menniskan födes till olyckan,[not 1] och då flyga eldsgnistorna högt i höjden.[not 2] — 8Men jag skulle söka Gud och anbefalla min sak åt hans gudomsmakt, 9ty han gör stora ting, dem ingen kan utgrunda; under så många, att de icke kunna räknas.[5]
10Han är den, som låter regna på jordens yta och sänder vattnet ut öfver fälten; 11som lyfter de låga i höjden,
- ↑ 1 Mos. 15:12.
- ↑ Kap. 15:15.
- ↑ 2 Kor. 5:1.
- ↑ Ps. 37:35, 36.
- ↑ Kap. 9:10.
- ↑ Genom att föda olyckan af sig, hvilket sker, när hennes handlingssätt är sådant, att det icke kan annat än draga denna olycka öfver henne.
- ↑ Eländets eld, så vill Eliphas säga, gifver sig tillkänna i otåliga ord och vredesutbrott sådana som Hjobs, likasom gnistorna af flammande stockeld flyga omkring och högt mot himmelen.
