Sida:Myrberg GT 009.png

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
KAP. 6.9
HJOBS BOK.

5Skriar vildåsnan på gröna betet, eller råmar oxen med sitt blandfoder framför sig? 6Tycker man om spis, som är fadd och osaltad, eller finner man smak i slemmet, som omgifver äggulan? 7Men hvad min själ vägrat att vidröra, det är nu min äckliga spis.

8O att min bön måtte gälla och Gud uppfylla mitt hopp. 9Måtte det behaga Gud att krossa mig, täckas honom att uträcka sin hand och afskära min lifstråd. 10Då hade jag ännu en tröst öfrig, och jag skulle jubilera i min skoningslösa smärta; ty jag har icke förnekat den Heliges ord.[not 1]

11Hvad är min kraft, att jag skulle hålla ut med att bida, och hvad är mitt slut, att jag skulle hafva tålamod? 12Är min kraft då af sten, eller mitt kött af koppar? 13Eller är kanske icke all hjelp ute för mig, och utvägen till räddning för mig afskuren?

14Den förtviflade har rätt att bemötas med mildhet af sin vän, skulle denne äfven icke fråga efter den Allsmäktiges fruktan. 15Men mina bröder hafva svikit såsom en regnbäck, såsom flodbädden efter regnbäckar, som förrunnit.[1] 16De blifva grumliga af is, snön gömmer sig i dem, 17men då den tiden kommer, att de träffas af solens brand, utsina de; då hettan kommer försvinna de från sitt rum.

18Karavanerna vända om och tåga derifrån, fördjupa sig i ödemarken och förgås. 19Temas karavaner se hän till dem, Sebas fortåg hoppas på dem,[2] 20men komma på skam med sin förtröstan: de komma till dem och stå der med blygd.

21Så ären äfven I nu vordne för mig; I sågen huru förskräckligt det var, och skyggaden. 22Men har jag då sagt: Gifven mig någonting, och skänken något af eder förmögenhet för mitt behof? 23Eller frälsen mig ur fiendehand, och köpen mig fri från våldsmenniskors hand?

24Undervisen mig, så vill jag tiga, och lären mig, hvad fel jag har begått. 25Huru inlysande är ej sanningens ord! Men hvad tillrättavisar tillrättavisningen från eder sida? 26Tänken I nagelfara med ord af en förtviflad, som höra vinden till? 27Då kunnen I lika väl kasta lott om den faderlöse, och köpslå om eder vän.

  1. Ps. 38:12.
  2. 1 Mos. 25:15; kap. 1:15.
  1. Har således ett godt samvete, hvarförutan ingen rätt glädje är möjlig.