Sida:Myrberg GT 010.png

10KAP. 6, 7.

HJOBS BOK.

---

²⁸Och nu, om det behagar eder, sen på mig; skulle jag väl ljuga midt i ansigtet på eder? ²⁹Gören det ännu en gång, och må ingen orätt ega rum! Gören det återigen! Alltjemnt står min rättfärdighet fast. ³⁰Hvem vill säga att orätt är på min tunga, eller att min gom icke kan urskilja hvad ondt är?

⁎              ⁎
⁎

Kapitel 7

7.

¹För visso, en krigstjenst är menniskans lott på jorden, och såsom en dagakarls dagar äro hennes dagar:^{[1] 2}likasom trälens, som flämtar efter skuggan, och likasom dagakarlens, som väntar på sin lön. ³Så har jag fått på min lott månader af fåfäng väntan, och nätter af vedermöda hafva skiftats ut åt mig.

⁴Då jag lägger mig, så tänker jag: När skall jag uppstå, och när aftonen gått till ända, blifver jag mätt af att kasta mig af och an till daggryningen. ⁵Med mask och skorpa af mull är mitt kött öfverdraget, och min hud rynkar sig tillsamman och spricker sönder. ⁶Mina dagar ila åstad snabbare än en väfspole, och försvinna i hopplöshet.^[2]

⁷Tänk uppå att mitt lif är en flägt; aldrig skall mitt öga mera skåda sällheten. ⁸Dens öga, som såg mig, skall icke mera skåda mig; då dina ögon söka mig, så är jag icke mer. ⁹Såsom ett moln försvinner och far bort, så stiger den, som gått ned i dödsriket, ej upp. ¹⁰Han vänder icke mera åter till sitt hus, och det ställe, der han varit, känner honom icke mera.^[3]

¹¹Derföre vill jag icke heller tiga och tillsluta min mun; jag vill tala i min andes ångest, klaga i min själs bitterhet. ¹²Är jag då ett haf eller ett odjur, att du måste sätta ut vakt emot mig? ¹³Då jag tänker: Min bädd skall trösta mig, mitt läger hjelpa mig att bära min jemmer, ¹⁴så förskräcker du mig med drömmar och förfärar mig med syner, ¹⁵så att min själ valde hellre att blifva strypt, döden hellre än detta benrangelslif. ¹⁶Jag afskyr detsamma, jag vill icke lefva till evig tid.^{[not 1]} Hör upp och lemna mig, ty mitt lif är en flägt.^[4]

1. Kap. 14:6; Jak. 5:7.
2. Es. 38:12.
3. Kap. 10:21; 14:10—12; 16:22; Ps. 103:16.
4. 1 Kon. 19:4; Ps. 39:11–12.

1. För den lidande förekommer tiden såsom den vore ändlös: så för Hjob i hans stora Nöd.