Sida:Myrberg GT 013.png

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
KAP. 9.13
HJOBS BOK.


han griper tag; hvem vill hålla honom tillbaka? Hvem säga till honom: Hvad gör du? 13Gud viker icke för någon, då han vredgas; under honom måste alla trotsiga hjelpare böja sig.[1]

14Huru skulle då jag kunna svara honom, och välja rätt mina ord mot honom? 15Må jag än så mycket hafva rätt, så kan jag icke svara honom, utan måste bedja till min vedersakare om förbarmande. 16Om jag instämde honom och han svarade derpå, skulle jag dock icke tro, att han ville lyssna till min röst.

17Ty han anfaller mig med storm, och tillfogar mig sår på sår utan sak. 18Han låter mig icke hemta anden, utan mättar mig med bitterheter. 9Gäller det makt: »Se här den som är stark!» Eller gäller det rättvisa: »Hvem vill ställa mig till ansvar?»[2]

20Om jag än är rättfärdig, så måste min egen mun fördöma mig; om jag än är oskyldig, så gör han mig dock till brottslig. 21Oskyldig är jag; jag förstår icke mig sjelf, jag afskyr mitt eget lif. 22Det gör detsamma, så säger jag derföre; den oskyldige och den ogudaktige förgör han lika.[3]

23När gisslet plötsligt sprider död omkring sig, så ler han åt de oskyldigas förtviflan — 24Ett land gifves i de ogudaktigas våld; det är han som höljer för dess domares anlete. Hvar om icke, hvem är det då?

25Mina dagar hafva varit mera snabbfotade än en löpare, de hafva flyktat utan att skåda sällheten. 26De hafva skjutit förbi såsom fartyg af säf, såsom en örn, som slår ned på sitt byte.

27Tänker jag: Jag vill förgäta min jemmer, jag vill lägga bort min sorgsna uppsyn och se glad ut, 28så förskräckes jag för alla mina lidanden. Jag vet att du icke låter min oskuld gälla; 29jag måste vara brottslig sådan jag är: hvarföre skulle jag då möda mig fåfängt?

30Om jag än tvådde mig i snö och gjorde mina händer rena i asklut, 31skulle du dock sänka mig i polen, så att mina egna kläder afskydde mig. 32Ty han är icke en menniska såsom jag, att jag skulle kunna svara honom: »Låt oss gå med hvarandra till domstolen.»

33Det finnes ingen som kan döma mellan oss, eller har makt öfver oss båda. 34Må han låta sitt gissel vika


  1. Kap. 26:12; Jak. 4:6.
  2. v. 33.
  3. Pred. 9:2, 3.