Sida:Myrberg GT 035.png

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
KAP. 27, 28.35
HJOBS BOK.


händerna öfver honom, och hvisslar å: honom från hans eget hem.[not 1]

⁎              ⁎

Kapitel 28

28.1Det linnes en fyndort för silfret, och ett ställe för guldet, som man vaskar. 2Jern upphemtas ur jorden, och af stenen gjutes koppar. 3Man tränger genom mörkret och letar öfverallt på djupet efter malmen, som ligger dold i mörker och nattligt dunkel. 4Man bryter schakt djupt under det rum, der menniskor bo; der dingla de utan fotfäste, och sväfva skilde från alla menniskors åsyn.

5Ur jorden kommer brödet, och under henne vändes allt om, likasom en eld droge fram. 6Safiren har sitt hem bland hennes stenar och guldsand finnes der. 7Örnen känner icke vägen dit, och gamens öga har aldrig skådat den. 8Markens högdjur hafva aldrig trampat honom, intet lejon har skridit fram derpå.

9Man griper sig an med den hårda stenen, och omstörtar bergen från grunden. 10Man uthugger gångar i hällebergen, och allt hvad kostbart är får man der se med sina ögon. 11Man dämmer för vattnet, så att det icke sipprar igenom, och hvad förborgadt var, drager man fram i ljuset.

12Men visheten, hvarifrån får man henne? Och hvar är stället, der förståndet bor?[1] 13Ingen dödlig känner vägen till henne, och hon står ej att finna i de lefvandes land. 14Afgrunden säger: »I mig finnes hon ej», och hafvet säger: »Icke heller i mig.» 15Gediget guld köpes hon ej med, och silfver väges icke upp i betalning för henne.[2] 16Hon uppväges ej med Ophirs guld, med onyx och safir.[3]

17Guld och glas[not 2] gå icke upp mot henne, och för gyllene käril tillbyter man sig henne ej. 18Perlor och krystall må ej nämnas vid hennes sida, och besittningen af vishet är mera värd än koraller. 19Ethiopiens topas kan ej förliknas med henne, och med bergfint guld uppväges hon ej.[4]


  1. Ordspr. 8:12, 13.
  2. Ordspr. 3:14, 15; 8:10, 11.
  3. 1 Kon. 9:28.
  4. 2 Mos. 28:17.
  1. Det förra ett tecken till glädje, det senare ett tecken till ogillande.
  2. I forntiden lika sällsynt och kostbart, som nu allmänt.