15Jag gjorde mig till den blindes ögonpar, och var såsom fötter för den lame. 16Jag var en fader för de fattiga, och tog reda på den sak, som jag icke kände.[1] 17Och jag krossade den orättfärdiges betar, och ryckte bytet från hans tänder.[2]
18Då tänkte jag: »I mitt bo skall jag sluta mitt lif, och tälja dagar i mängd såsom fågeln Fenix.[not 1] 19Min rot skall upplåta sin mun vid vattnet, och daggen öfvernatta i mitt löfverk. 20Min ära skall ständigt förnyas för mig, och min båge i min hand föryngras.»
21Ja, till mig lyssnade man, och bidade under tystnad på mitt råd. 22Sedan jag yttrat mig, talade ingen mer, och mitt tal föll såsom ett duggregn på dem. 23De väntade efter mig såsom efter regnet, och spärrade upp sin mun (såsom jorden) efter serlaregnet. 24Jag log mot dem, som gifvit hoppet förloradt, och mitt strålande anlete gjorde de icke nedslaget. 25Jag gick med dem och satt i högsätet och tronade, en konung lik, omgifven af sin lifvakt. Så satt jag som en tröstare af de beclröfvade.
Kapitel 30
30.1Men nu hånle åt mig, de som äro yngre än jag; sådane, hvilkas fäder jag icke aktade värde att gå med mina vallhundar.[3] 2Och hvad gagn skulle jag äfven haft afderas förmåga — af dessa kraftlösa, 3genom brist och hunger orkeslösa stackare, som afgnaga öknen i den dystra och hiskliga ödemarken; 4som plocka molla i busksnåren och nära sig af ginstbuskens rot?
5De äro utstötte ur samhället, man gör skallgång efter dem såsom efter tjufven. 6De måste bo i dystra dalkjusor, i jordkulor och i klippskrefvor. 7Mellan busksnåren hör man dem tjuta, under brännässlor ligga de utsträckte 8dessa söner af usla fäder; ja föraktade varelser, som blifvit utpiskade ur landet.
9Men nu är jag vorden deras visa, är vorden ett ämne för deras speord.[4] 10Med afsky fjerma de sig från mig, och spotta åt mig så att jag ser det. 11Ty han har lossat
- ↑ Kap. 31:18; Syr. 4:10.
- ↑ Ps. 58:7.
- ↑ Kap. 29:8–11.
- ↑ Kap. 17:6; Ps. 69:13; Klag. 3:63.
- ↑ En fågel, som enligt en fabel, omtalad äfven af historieskrifvaren Herodotus (2:73), blef fem hundra år gammal. Enligt andra: såsom sanden; eller: såsom en palmstam. Den sista öfversättningen skulle bäst passa till det som följer, men har icke stöd i språkbruket.
