Sida:Myrberg GT 042.png

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
42KAP. 32, 33.
HJOBS BOK.


sin visdom.»[1] 8Men anden i menniskan är det, hvarpå det kommer an; anden, som den Allsväldige har inblåst, är det som gifver förstånd. 9De ålderstigne äro icke derföre vise, och de gamle förstå icke derföre hvad rätt är. 10Derföre säger jag: Lyss till mig; jag vill yppa, hvad jag vet äfven jag.

11Se, jag har afvaktat edra ord, jag har lyssnat på edert kloka tal, om I skullen finna ut, hvad sägas bör. 12Ja, jag har uppmärksamt följt med eder, och se: Hjob har icke funnit någon, som har vederlagt honom eller kunnat svara på hans utgjutelser, bland eder. 13Sägen dock ej: »Vi hafva funnit hvad som är klokast. Gud skall gendrifva honom och ingen menniska.» 14Så litet som han har riktat sitt tal emot mig, så litet tänker jag svara honom med edra ord.

15Bestörte äro de och svara icke mer; målet har försvunnit ur deras mun. 16Jag har bidat länge nog, och eftersom de icke tala, eftersom de stå här och icke mera svara, 17så vill jag äfven svara nu för min del, så vill jag yppa hvad jag vet, äfven jag. 18Ty jag är full af ord, och anden i mitt inre tränger mig. 19Se, mitt inre är såsom vin i ett ouppslaget käril, såsom nya läglar vill det sprängas. 20Jag måste tala för att få luft, derföre vill jag öppna mina läppar och genmäla.

21Bort det, att jag skulle öfva någon mannamån! Ingen menniska skall jag smickra; 22ty jag förstår mig ej derpå. Skulle jag smickra, då min Skapare inom kort skall taga mig bort?

Kapitel 33

33.1Så hör då nu, Hjob, på mitt tal, och lyssna till alla mina ord. 2Se dock, jag ber! Öppnat hafver jag min mun, min tunga talar i min gom; 3och mina ord framgå af ett rent hjerta, lärdomen på mina läppar flyter ur en ren källa.

4Guds ande har skapat mig, och anden, som den Allsvåldige har inblåst, behåller mig vid lif. 5Svara mig, om du kan; rusta dig så att jag ser det, och intag din ställning. 6Se, jag är din like inför Gud, af ler är jag danad likasom du.[2] 7Någon fruktan för mig behöfver icke förskräcka dig, och mitt tryck skall icke nedtynga dig.

8Sagt hafver du så att jag hört det med mina öron, och jag hör ännu rösten af dina ord: 9»Jag är ren och


  1. Kap. 12:12.
  2. Kap. 10:9.