Kapitel 42
42.1Då svarade Hjob HERREN och sade:2Jag vet att du förmår allt, och ingenting, som du har föresatt dig, är dig för svårt. 3Hvem är det som bortskymmer det, som är beslutadt i mitt råd med sin fåvitskhet?» (har du sagt); derföre (bekänner jag): Jag har talat om hvad jag ej begripit, talat om det, som varit mig för högt, utan att förstå.[1]
4Hör mig nådigt och tillstäd, att jag talar; låt mig fråga dig och lär mig du![2] 5Hört hafver jag om dig förut med mina öron, men nu har mitt öga skådat dig. 6Derföre tager jag det allt tillbaka, och gör bot i stoft och aska.
FEMTE DELEN.
Afslutningen. Hjobs sorg förvandlas i glädje.
7Och det skedde, sedan HERREN hade talat dessa orden till Hjob: då sade HERREN till Eliphas från Theman: Min vrede är upptänd mot dig och mot dina två vänner; ty I hafven icke talat om mig rätteligen såsom min tjenare Hjob. 8Så tagen nu sju oxar och sju vädurar, och gån till min tjenare Hjob och offren bränneoffer för eder. Och låten min tjenare Hjob bedja för eder, då skall jag kanske se till hans person, så att jag icke handlar med eder efter eder dåraktighet; ty I hafven icke talat om mig rätteligen såsom min tjenare Hjob.[3]
9Och Eliphas från Theman och Bildad från Schuach och Zophar från Naama gingo och gjorde såsom HERREN hade sagt dem; och HERREN såg till Hjobs person. 10Och HERREN gjorde en ände på Hjobs fångenskap, då han bad för sina vänner.
Och HERREN gaf Hjob dubbelt så mycket som han hade egt.[4] 11Och alla hans bröder, och alla hans systrar, och alla de, som kände honom förr, kommo till honom och åto bröd med honom i hans hus, och betygade honom sitt deltagande och tröstade honom öfver allt det elände, som HERREN hade låtit komma öfver honom. Och de gåfvo honom hvar sin kesîta[not 1] och hvar sin guldring.
- ↑ Ett större mynt eller metallstycke af okändt värde.
