Den här sidan har korrekturlästs
212KAP. 1.
SALOMOS ORDSPRÅK.
större dygd till än den att vara hörsam och akta på det man är befald att göra. De som göra det kallas visa menniskor; men de ohörsamma kallas narrar, ehuruväl de icke vilja vara eller kallas ohörsamma eller narrar.
Öfverskrift 1:1–7.
Kapitel 1
1.1Ordspråk af Salomo, Davids son, Israels konung:[1] 2För att lära sig visdom och tukt; för att inhemta klok lärdom af alla slag; 3för att få den handledning, som behöfves till att blifva skicklig att förstå sig på rätt och rättfärdighet och goda seder. — 4För att lära de fåkunniga klokhet, de unga vett och eftertanke; 5under det att den vise hör och förökar sin lärdom. och den förståndige förvärfvar sig skicklighet. — 6För att lära att förstå ordspråk och bildspråk, de vises ord och deras gåtor. — 7Herrens fruktan är begynnelsen till att lära; vishet och tukt förakta de dåraktiga[2]
8Hör, min son, din faders förmaning, och visa icke ifrån dig din moders undervisning.[3] 9Tv en skön krans äro de för ditt hufvud, och en halsked för din hals.[4]
10Min son, om syndare locka dig, så samtyck icke. 11Om de säga: »Kom med oss, så vilja vi lägga oss i försåt för att utgjuta blod, i bakhåll för den oskyldige utan sak. 12Vi skola uppsluka dem lefvande såsom dödsriket; helt och hållet, såsom grafven dem, hvilka sjunka i henne. 13Kostbart gods af alla slag skola vi finna, vi
- ↑ 1 Kon. 5:9—12.
- ↑ Kap. 9:10; Ps. 111:10; Hjob 28:28; Kap. 12:1.
- ↑ Kap. 6:20.
- ↑ Kap. 4:9.
