230
KAP. 12.
4En duglig hustru är sin mans krona, men såsom röta i hans ben är en odåga.
Kap. 14: i; 31: 10—31.
5De rättfärdigas tankar gå ut på det som är rätt; de
ogudaktigas förslagenhet grundar sig på svek.
Luk. 16: i—8.
6De ogudaktigas ord äro ett blodigt försåt, men de
rättfärdigas mun räddar dem.
Ps. 55: 22.
7När de ogudaktiga störtas, så är det ute med dem; men de rättfärdigas hus består.
k ^
Kap. 10: 28.
8En man rosas efter sitt förstånd, och ett dumhufvud* föraktas.
- Egentligen: »En som är förvriden till hjertat», i del alt
hjertat hos ebreerna betraktas som förståndets säte.
^Bättre är en ringa man med en enda tjenare, än en som vill något vara och är brödlös.
IODen rättfärdige vet, huru hans ök är till mods; men den ogudaktiges hjertelag är grymt.
2 Mos. 23: 5.
• *%
I]tDen som brukar sin åker, får bröd att äta sig mätt; och den som far efter tomheter, är tom på förstånd.
Kap. 28: 19.
I2Den ogudaktige trår efter nätet, som ligger utbredt för de onda;* men de rättfärdigas rot frodas.
- Ordagrant: »Längtar efter de ondas nät». Det är detsamma
som att deras väg vill dit, för dem dit.
I3Den ogudaktige blef snärjd i sina läppars synd, och den rättfärdige gick fri ur trängseln.
Kap. 11:8.
I4Af sin muns frukt mättas man med det som är godt, och hvad en menniskas händer gjort, vänder tillbaka till henne sjelf.
Rom. 2: 6.
I5Dårens väg är rätt i hans ögon, men den vise lyssnar till råd.
l6Dåren låter sin harm i samma stund blifva kunnig, men den kloke skyler sin smälek.
