kap. 14.
salomos ordspråk
235
I5En fåvitsk tror hvart ord, men den kloke ser sig före med sin gång.
l6Den vise fruktar och gar ur vägen för faran, men dåren förlöper sig och är säker.
I7Den snarstickne begår dårskap,* och den ränkfulle hatas.
- Och blifver derföre beledd.
l8Fåkunniga ärfva dårskap,* och kloka krönas med msigt.
Matt. 13:12; 25:29; Mark. 4:25; Luk. 8:18.
- Det vill säga, de blifva från fåkunniga förbytta till dårar,
hvilket är mycket värre.
- Det är detsamma som att de växa till i klokhet.
I9De onda måste buga sig för de goda, och de ogud- aktiga vänta utanför de rättfärdigas portar.*"
- Exempel: Josef och hans bröder, Mos. 42—45.
2°Den fattige hatas äfven af sin like, men den rikes vänner äro många.
O
Kap. 19:4, 7.
2IDen som anser sin nästa med förakt, gör synd; men
väl honom, som är barmhertig mot de arma. Ps. 41:2.
22Fela om vägen skola de för visso, som stifta ondt; men godhet och trohet höra dem till, som stifta frid.
23Svåraste arbete medför alltid någon vinst, men af tomma ord* blifver man endast fattig.
- Om hvad man vill göra, men icke gör. Eller också i be-
märkelse af andras löften och förespeglingar, på hvilka man litar.
24En krona för visa är deras rikedom, men dårars
oförnuft förblifver oförnuft.*
• •
- Afven om det förgylles med all verldens rikedom.
25Ett sannfärdigt vittne räddar menniskors lif, men en inbiten ljugare sviker.*
Kap. 12: 17.
- Ordagrant: »är ett bedrägeri». Det vill säga: han är icke att
lita på, äfven der det gäller en så vigtig sak som nästans lif eller död.
2ÖFast förtrösta kan den som fruktar HERREN; och hans barn veta, hvar de skola få en tillflykt.
Kap. 18: 10; Ps. 18: 3.
27HERRENS fruktan är en lifvets brunn; med hcnuc
undviker man dödens snaror. Kap. 13: 14.
