244
SALOMOS ORDSPRÅK.
KAP. l8.
I7En dåres mun är hans ruin, och hans läppar en
snara för hans själ.
Kap. 10: 8 : 13: 3.
8Förtalarens ord äro såsom läckerbitar: så glida de djupt ned.
Kap. 26: 22.
9Den som är försumlig i sitt arbete, han är äfven en broder till förderfvaren.
Kap. 10: 4.
IOEtt fast torn är HERRENS namn; den rättfärdige flyr dit och varder beskärmad.
Kap. 14:26; Pred. 31:3, 4.
11 Den rikes gods är hans fasta borg, och såsom en hög mur i hans inbillning
Kap. 10: 15.
I2Före undergången går högmodet hos en menniska, och före äran ödmjukheten.
Kap. 15: 33; 16: 18.
I3Att svara, innan man har hört, det räknas som oförnuft och skam för den det gör.
I4Mannamod kan bära sjukdomen; men är modet brutet, hvem kan bära det?
Kap. 15: 13, 15.
I5Den förståndiges hjerta köper åt sig lärdom; de visas öra är begärligt efter att lära.
l6Gåfva banar vägen för en menniska, och gifver henne tillträde till de stora.
i Mos. 43: 11.
I7Rätt har den förstkomne med sin talan; men hans motpart kommer och utgrundar honom.
o • • • • o
l8Tvister slitas af lotten, och jemnstarka skiljer den at.
- 9En afifällig broder är värre än en befästad stad^ och
trätor äro såsom fästningsbommar.
2°Af munnens frukt varder magen mätt; af läppars gröda mättas man.
Kap. 12: 14; 13: 2.
2IDöd och lif äro i tungans våld, och de som bruka henne gerna, få äta hennes frukt.
Kap, 13: 3; 21: 23.
