KAP. 5. PREDIKAREBOKEN. ' 279
5.
1 T^örlöp dig icke med din mun, och låt ditt hjerta icke A förhasta sig med sina ord inför Gud; ty Gud är i himmelen och du på jorden, derföre låt dina ord vara få. 2Ty drömmar, följa med mycket grubbel, och dårens röst med de många orden.
3Då du gifver Gud ett löfte, så dröj ej att hålla det; ty han har intet behag till dårar. Hvad du lofvar, det håll; 4bättre är att icke gifva löfte, än att lofva och icke hålla.
5Låt ej din mun draga skuld öfver din varelse, och säg icke inför Guds sändebud: »det var ett förhastande». Hvi vill du, att Gud skall vredgas öfver ditt tomma tal och göra om intet dina händers verk?
6Till myckenheten af drömmar och fåfängligheter höra äfven de många orden, derföre frukta Gud.
7Ser du den fattige förtryckas och rättvisan och rätt- s. Den färdigheten sköflas i staten, så undra icke öfver denna sak; maktens fä ty den ene höge lurar på den andre, öfver hvilken han är /ay7-8.et satt, och andra höge öfver dem båda. 8Men en vinst för ett land vid allt detta är det att hafva en konung och en brukad åker.
9Den, som älskar penningen, blifver icke mätt på pen-
1 1 r d°mens fa'
ningen; och den som älskar öfverflödet, har mgen nytta a i föngughct det. Hvilken fåfänglighet äfven det!
IODer egodelarne äro många, der äro äfven många, som äta; och hvad gagn deraf har den, som rår om dem, mera än att han får se på med sina ögon?
11 Arbetarens sömn är söt, antingen han har mycket eller litet att äta; men den rikes öfverflöd unnar honom icke att sofva.
I2Ett stort elände gifves, som jag har sett under solen; det är rikedom, som den rike sparar åt sin egen ofärd.
x) Jak. 1: 19, 26. 2) Kap. 10: 12—14; Ords. 10: 19; 29:20 3) 5 Mos. 23: 22. 5) Mal. 2: 7. 9) Ords. 28: 22.
