KAP. 8. PREDIKÅREÖOREN. 285
9Allt .detta hafver jag sett under det jag gifvit akt pa alla de gerningar, som bedrifvas under solen i en tid, då menniskor herska öfver menniskor till deras olycka.
IOVidare så har iao- sett: Der voro ogudakti^a som *s> Men-
J cd o o iiiskoprisets
begrofvos, och man kom med dem och gick med dem ut /Zfängug-
. . het 8:10—13.
ur den heliga staden; och der höllos loftal i staden öfver dem, som så skickat sig, Hvilken fåfänglighet äfven det!
"Emedan domen icke genast går öfver det de onda göra, så blifver menniskornas hjerta i dem fullt af dristig- het till att göra det, som är ondt. I2Men må ock en syn- dare göra det onda hundrade gånger och länge lefv a, sä vet jag dock för visso, att det skall gå dem väl, som frukta Gud, emedan de hafva fruktan för honom; I3men den ogudaktige skall det icke väl gå, och hans lif skall likt skuggan icke länge vara, emedan han icke fruktar för Gud.
I4En annan fåfänglighet är det som sker på jorden: t6% Den att der äro rättfärdiga, som det går, likasom de hade gjort 7yckinsgfå- de ogudaktigas gerningar; och ogudaktiga, som det går, likasom de hade gjort de rättfärdigas gerningar. Då tänkte jag, hvilken fåfänglighet äfven detta var, I5och prisade glädjen: att intet bättre gifves för menniskan under solen, än att äta och dricka och vara glad, och hafva det till sitt sällskap i sitt arbete den tid, som Gud har gifvit henne att lefva under solen.
- *
l6Då jag gaf mig med mitt hjerta till att inhemta vis- het, och till att skåda det oroliga äflande, som bedrifves på jorden, huru man hvarken dag eller natt låter sömn komma i sina ögon — I7då såg jag hela vidden af Guds verk: att menniskan icke förmår finna ut det allt, som göres och sker under solen, så mycket hon än mödar sig med att söka derefter. Hon finner dock icke, och äfven om den vise tänker, att han skall förstå, så förmår han icke finna det.
XI) Iljob 35: 14, 15. 12—I3) Ps. 73: 17—28. I4) Kap. 7: 15.
I5) Kap. 3: 12, 22; 5: 17. I7) Kap. 3: 11.
t
