Sida:Myrberg GT 296.png

296KAP. 2, 3.

SALOMOS HÖGA VISA.

---

(Salomo)

Stå upp, min väninna, min sköna, och kom.
¹¹Ty vintern är förliden,
Regnet är förbi och dess tid har gått till ände.

¹²Blomstren synas på, marken,
Tiden är kommen då fågelsången börjar,
Och turturdufvans röst låter höra sig i vårt land.
¹³Fikonträdets kart börja rodna,
Och vinträden stå i blom och sprida sin doft.
Stå upp, min väninna, min sköna, och kom.
¹⁴Min dufva, som bor i bergsklyftorna,
Som gömmer dig i klippväggen:
Låt mig skåda din gestalt, låt mig höra din röst;
Ty din röst är ljuflig, och din gestalt full af behag.

(Sulamith.)

¹⁵»Fången åt oss skakalerna,
De små skakalerna, som förstöra vingårdarna;
Ty våra vingårdar stå i blom.»^[1] ...
¹⁶Min älskade är min och jag är hans,
Der han vallar sin hjord bland liljorna.
¹⁷Tills dagen börjar svalkas och skuggorna fly,
Vänd om. Var lik, min älskade,
En gazell, eller en ung hjort
På bergens afsatser.

II.

Kapitel 3

3.

¹Jag låg i min bädd om natten
Och sökte efter den, som min själ älskar.
Jag sökte efter honom, men fann honom ej.
²»Jag vill stå upp och gå omkring i staden,^[2]
På gatorna och torgen söka den min själ älskar.»
Jag sökte efter honom, men fann honom ej;
³Då funno mig väktarne, som gå omkring i staden...
»Hafven I sett honom, som min själ älskar? ...»
⁴Knappt hade jag skilts från dem,

1. På Salomos bön att få höra Sulamiths röst, svarar hon först
   med en sång, som börjar och slutar med dessa ord, och fortsätter
   derefter på det sätt som följer.
2. Sade jag då — får man förstå under.