Sida:Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, band 2.djvu/364

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

XLVIII.
VÄRMLAND OCH DALSLAND.

Onsdag 5 oktober.

Nästa dag passade pojken på under en rastestund, då Akka gick och betade en smula avsides från de andra vildgässen, och frågade henne om det, som Bataki hade berättat, var sant, och Akka hade inte kunnat förneka det. Då tog pojken löfte av förargåsen, att hon inte skulle förråda hemligheten för Mårten gåskarl. För den store vite var så tapper och ädelmodig, att pojken fruktade, att han skulle gå och ställa till någon olycka, om han finge reda på tomtens villkor.

Sedan satt pojken trumpen och tyst på gåsryggen, hängde med huvudet och brydde sig inte om att se sig omkring. Han hörde hur vildgässen ropade ut för ungarna, att nu foro de in i Dalarna, och nu kunde de se Städjan uppe i norr, och nu flögo de över Österdalälven, och nu voro de komna till Horrmundsjön, och nu hade de Västerdalälvens dalgång under sig, men han gitte inte se åt allt detta. »Jag kommer väl att fara omkring med vildgässen hela mitt liv,» tänkte han, »så att jag får nog se mer av det här landet, än jag har lust till.»

Han blev inte mindre håglös, när vildgässen ropade, att nu voro de komna in i Värmland, och att älven, som de följde mot söder, var Klarälven. »Jag har redan sett så många älvar,» tänkte han. »Jag behöver inte göra mig besvär med att titta på en till.»