“Du kommer inte öfver förrän du betalar tull,“ sade gossen. Ja, han var icke rikare, han, än de andra; han hade inga pengar, men så gaf han gossen en liten getabock, och så kom han öfver med driften sin. Men gossen tog bocken och trädde ned honom i ett ämbar, han hade tagit med sig.
Då han kom hem, frågade käringen åter:
“Hvad fick du i dag?“
“Åh, der kom en med en bränvinstunna; honom fick jag en half kanna bränvin af,“ sade gossen.
“Hvad gjorde du med det?“ sade käringen.
“Åh, jag gjorde som du bad mig, jag, mor,“ sade gossen; “jag slog det i tröjärmen min.“
“Ja, men det var galet det, sonen min, du skulle ha gått hem efter en flaska och slaget det uti,“ sade hon.
“Ja, var lugn du, mor, det skall jag göra en annan gång det,“ sade gossen. “Så kom der en karl med en drift getter, han gaf mig en liten getabock, och den trädde jag ned i ämbaret," sade han.
“Nej, det var då det galnaste jag någonsin hört, sonen min,“ sade käringen; “du skulle ha bundit en vidja om bocken och ledt den hem,“ sade mor hans.
“Ja, var lugn du, mor, det skall jag göra en annan gång,“ sade gossen.
Dagen derpå begaf han sig ned till bron igen och skulle taga emot tull. Så kom der en man med en smörfjerding och ville öfver bron. Men gossen sade, att han fick icke komma öfver förrän han betalt tull.
“Jag har ingenting att betala med,“ sade mannen.
“Ja, då får du inte komma öfver,“ sade gossen; “men har du varor, så kan jag ta dem som god betalning,“ sade han.
Så gaf karlen honom en smörklimp; då fick han fara öfver bron, och gossen gick upp i vidjeskogen, vred en
