Sida:Nio norska Folksagor och äfventyr.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
19
tokmatthis.

kom hem till slagtaren, spottade denne i näfven på gossen och sade: “Der har du något för kon din, men akta det väl!“ — Gossen gick så varligt, som om han hade gått på ägg, och höll igen näfven, men då han var kommen så långt som på bygdevägen, mötte han presten, som kom åkande.

“Öppna grinden åt mig, min gosse!“ sade presten.

Gossen skyndade sig att öppna, men glömde det han hade i handen, och grep uti med bägge händer, så att det blef sittande qvar på grinden. Då han kände att det var borta, blef han ond och sade, att “far“ hade tagit “något“ ifrån honom. Men då presten frågade, om han ej var rätt klok, och sade att han icke hade tagit något ifrån honom, blef gossen så förbittrad, att han slog ihjäl presten och gräfde ned honom i en myr invid vägen. Då han kom hem talade han om det för modern, och hon slagtade en getabock och lade ned der gossen hade lagt ned presten, men presten gräfde hon ned på ett annat ställe. Då hon det hade gjort, ställde hon sig att hänga öfver en gryta grynvälling, och då den var kokt, lät hon Matthis sätta sig i spiseln och spinta stickor. Under tiden gick hon upp på taket med grytan och hällde grynvällingen ned igenom skorstenen, så att den svämmade öfver gossen.

Dagen derpå kom länsmannen. Då han frågade, nekade icke Matthis för att ha slagit ihjäl presten, och han sade att han gerna skulle visa länsmannen, hvar han hade lagt far också. Länsmannen frågade hvilken dag det var. “Det var den dagen, då det regnade grynvälling öfver all verlden,“ svarade gossen. Då han sedan kom med länsmannen dit, der han hade gräft ned presten, drog han fram getabocken och frågade: “hade eran prest horn?“ Men då höga vederbörande hörde det, trodde de att gossen var rent ifrån förståndet, och