Sida:Nordstjernan 1859.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

9


OPINIONENS MAKT.




Ingen ting är vigtigare än att känna sin egen tid. Den står oss närmast, vi bildas deraf, och vi bilda den sjelfva. Hvarje tid har sina brister och sina företräden. Om vi ej känna de förra, kunna vi ej taga oss till vara derför; om vi ej känna de sednare, kunna vi ej begagna dem. Äro vi vänner af vår tid, måste det vara en njutning att studera den; är den vår fiende, välan, vi måste så mycket snarare känna den, för att antingen, som Thor, brottas med den, eller också varsamt draga oss undan för dess väldiga ström.

I den närvarande tiden har utbildat sig ett element, alltid mäktigt, men aldrig mäktigare än nu. Det är opinionen. I alla förflutna tidehvarf motvägdes den af krafter, som numera försvagats, eller ej mera finnas. Det nationliga i forntiden, det traditionella i medeltiden, det konventionella i det sednast förflutna tidehvarfvet var då i stället för opinionen, och utöfvade dess makt. Mångens anseende skyddades af börden, af ståndet, af bruket, eller af fördomar, inrotade under sekler. Man erkänner ej nu mer det historiska. Det må vara en olycka; men det är ett factum. Man botar ej olyckan dermed att man ej vill se den. Det är endast strutsarne af den närvarande generationen, som tro sig undfly faran, då de ej se den; de återkomna emigranterna, sjusofvarne uppvaknade efter