16
fordna styrkan, hjertat det fordna friska modet, känslan för sitt ärorika land den fordna friskheten, och framför allt, om Svenska folket förut insett faran, och i tid — i tid — beredt sig derpå.
Ingen fiende skall, — och hela vårt folks historia bevittnar det, — besegra vårt land i den öppna striden. Och Sverige skall ej sakna hjeltar, så länge det har konungar; ty själavandringen är ännu qvar i Svenska konungarnes rad.
Vi äro förvissade att det Svenska folket skall vakna ur den söderländska veklighet, hvaruti det allt mer fördjupar sig; ur den kosmopolitism, som intränger sig på så många sätt i vårt land. Det skall göra det, åtminstone när faran kommer eller synes, och förr än, såsom på det vekliga Italien, den påsmidda och blodiga bojan trycker.
Men det finnes en annan strid än den öppna; vapen af andra metaller än jern. Flera stater hafva fallit genom förräderiet, guldet, splitet, tröttheten att strida, uttömningen af krafter, än genom nederlaget.
Huru föll Polen, huru föll Finland under det tappraste försvar? och huru skall det modiga Turkiet falla? Två mäktiga riken, tre ridderliga folk, trogna sitt fädernesland i döden.
Sverige måste vara väpnadt i rummet, och i tiden. Det måste ej falla för det, att ett Sveaborg faller. Det måste, såsom Spanien, göra hvarje pass i sitt land till ett Sveaborg. Sverige måste förblifva Sverige, om än såsom Fredrik den andres armé, såsom Carl XII i Bender, det ej har qvar mera land än den plats, hvarpå dess sista armé står slagfärdig. Detta är hvad vi mena med försvaret i rummet.
Fienden, — hvarifrån den helst må komma, — skall, äfven om detta sker, söka att besegra Sverige genom tiden. Den skall ej slåss med det, den skall försöka att utsvälta det. Den skall ej sticka sitt svärd — studsande mot refbenet — i Sveriges bröst; den skall ej lemna det
