Sida:Normalupplagan (1911).djvu/402

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

GALATERNA, 4. Vers. 1—7 Ep. S. eft. Jul, v. 22-^1 Ep. Hidfasto-Sönd. MEN jag Säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen skillnad mellan ho- nom och en träl, ehuru han är herre öf ver allt,

utan han står under för- 

myndare och förvaltare intill den tid, som är be- stämd af hans fader.

Sammalunda höllos ock 

vi, när vi voro barn, i träl- dom under världens barna- läror.

Men då tiden var full- 

bordad, sände Gud sin Son, född af kvinna, född under lagen,

på det att han skulle f ri- 

köpa dem, som voro under lagen, att vi skulle få bar- naskapet.

Men emedan I aren barn, 

har Gud sändt sin Sons Ande i edra hjärtan, som ropar : Abba, Fader I

Således är du nu icke 

mera träl utan son ; och är du son, så är du ock arf- vinge genom Gud.

Men då, när I icke kän- 

den Gud, voren I trälar under dem, som till sin na- tur icke äro gudar.

Men nu, när I hafven 

lärt känna Gud, ja än mer, blif vit kända af Gud, huru kunnen I vända åter till desvaga och torftiga bar-

(3) Kol. 2, 20. (4) Ef. 1, 10. (5) 

Joh. 1. 12. Gal. 8,28. (6) Rom. 8, 15. (8) 1 Kor. 12, 2. Ef. 2, 11 f. nalärorna, under hvilka I åter på nytt viljen blifva trälar?

I akten på dagar och 

månader och högtider och år.

Jag fruktar för eder, 

att jag måhända har arbe- tat f örgäf ves på eder.

a Mina bröder, jag beder 

eder, blifven såsom jag, emedan ock jag är såsom I. I gjorden mig ingen orätt.

Och I veten, att jag 

första gången i följd af en köttets svaghet predikade evangelium för eder.

Och det, som i mitt kött 

var en frestelse för eder, f öraktaden I icke eller f ör- kastaden, utan I mottogen mig såsom en Guds ängel, såsom Kristus Jesus.

Hvar är då nu talet om 

eder sälHiet? Ty jag gif- ver eder det vittnesbörd, att om det varit möjligt, haden I rif vit ut edra ögon och gif vit dem åt mig.

Har jag då nu blifvit 

eder ovän, då jag sagt eder sanningen ?

De nitälska för eder, 

icke rätteligen, utan de vilja afspärra eder, på det att I mån nitälska för dem.

Och godt är att alltid 

nitälska i det goda, och (?) 1 Kor. 8, 8. Kol. 2, 20 f. O»} Rom. 14,5. Kol. 2, 16 f. (U)3UL 2,7. Matt. 10,40. Joh. M, 20.