Sida:Normalupplagan (1911).djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

MARCI, 10. mig, han mottager icke mig utan den som har sändt mig.

Men Johannes svarade 

honom, sägande: Mästare, vi sågo en, som i ditt namn utdref onda andar, och han följer oss icke, och vi f ör- bjödo honom det, emedan han icke f (51Jer oss.

Bå sade Jesus : Förbju- 

den honom icke ; ty ingen ttr, som gör någon kraft i mitt nanm, som snart där- efter skulle kunna tala ondt om mig.

Ty den som icke ttr mot 

oss, han är för oss.

Ty hvilken som gif ver 

eder att dricka en bägare vatten för det namnet, att I hören Kristus till, sanner- ligen ^ger jag eder: Han skall icke mista sin lön.

Och hvilken som förför 

en enda af dessa små, som tro på mig, honom är det bfttfxe, att en kvarnsten lägges om hans hals och han kastas i haf vet.

Och om din hand är dig 

till förförelse, så hugg hen- ne af. Det är dig bättre att ingå i lif vet lytt än att hafva båda händerna och fara till helvetet, till den outsläckliga elden,

där deras mask icke dör 

cx;h eldefi icke utsläckes. ' Och om din fot är dig aB>lAk.9.i»f. 09) 1 Kor. 12, 8. 6i> Matt. 10, éSL (48) Matt. 18, «. loLlJ.lf. (4S)Matt.l8,8f. (4A) till förförelse, så hugg ho- nom af. Det är dig bättre att ingå i lif vet halt än att hafva båda fötterna och kastas till helvetet,

där deras mask icke dör 

och elden icke utsläckes.

Och om ditt öga är dig 

till förförelse, så rif det ut. Det är dig bättre att ingå 1 Guds rike enögd än att hafva två ögon och kastas till eldens helvete,

där deras mask icke 

dör och elden icke utsläc- kes.

Ty hvar och en skall 

med eld saltas, och allt offer skall med salt saltas.

Godt är saltet, men om 

saltet mister sin sälta, hvarmed skolen I återstäl- la det ? Haf ven salt 1 eder och hållen frid inbördes.

KAPITLET. 

Je*u» lärer om äktenakapet, väMgnar barnen, undervisar en rik yngling om lifvet» väg, /Srkunnar sitt li- dande, tiUrättavisar Sébedei söner och gifwr en blind håna syn. V.lS-18 HAgm. 1 &nr.MikselBdafiren, v. 17—27 Högrm. 2 å^j^ 18 S. e. Tref., v.3»-45 Högm. 2 &rgrFastlag«-Sönd. OCH han stod upp där- ifrån och gick tiU Ju- déens gränser genom lan- det på andra sidan Jordan, och mycket folk kom åter tillsamman till honom, och åter lärde han dem, såsom hans sed var. B>.«6,24. Lnk. 18,24. (WSMoi. 2,13. (60) Matt. 5, 13. LQk.U,8å. 10 Matt. 19, 1 f . 9T