MARCI, 14.
Och han grick Utet läng-
re fram, föll ned på jorden och bad, att, om möjligt vore, denna stund måtte gå från honom.
Och han sade: Abba,
Fader 1 Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk bort ifrÄnmig. Dock icke hvad jag vill utan hvad du 1
Och han kom och fann
dem sofvande och sade till Petrus: Simon, sof ver du ? Förmådde du icke vaka en enda timme ?
Vaken och bedjen, att I
icke mån konuna i frestel- se. Anden är villig, men köttet är svagt.
Och han gick åter bort
och bad, sägande samma . ord.
Och då han kom igen,
fann han dem åter sof- . vande, ty deras ögon voro tunga, och de visste icke, hvad de skulle svara ho- nom.
Och han kom tredje
gången och sade till dem : Sof ven nu och hvilen eder. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människoso- nen antvardas i sjTidames händer.
Stan upp, låtom oss gå ;
se, den, som förråder mig, är nära.
Och strax, medan han
ännu talade, kom Judas, en af de tolf , och med ho- fflÖ) Joh. 6, 88. Ebr. 5, 7. (38) 1 Petr.6,7f. Gal. 5, 17. (*3) Matt. nom en stor folkskara, med svärd och stafvar, från öfversteprästema och de skriftlärda och de äldsta.
Men den, som förrådde
honom, hade gif vit dem ett öfverenskommet tecken, sägande: Den som jag kys- ser, han är det ; gripen ho- nom och bortf ören honom säkert.
Och då han kom, gick
han strax fram till honom och sade: Rabbi, Rabbi, och kysste honom if rigt.
Och de buro händer på
honom och grepo honom.
Men en af dem, , som
stodo bredvid, drog sitt svärd och slog öf versteprä- stens tjänare och högg af honom örat.
Och Jesus svarade och
sade till dem : Såsom mot en röfvare hafven I gått ut med svärd och stafvar för att fasttaga mig.
Hvar dag har jag varit
bland eder i templet lä- rande, och I hafven icke gripit mig. Men på det att skrifterna skola full- bordas !
Och alla öf vergåf vo ho-
nom och flydde.
1 Och med honom följde
en ung man, som hade ett linnekläde kastadt öfver sin nakna kropp, och ho- nom grepo de unga män- nen. , é7 f. Luk. 22, 47 f. Joh. 18, 3 f. (49) Es. 53. (50) Ps. 88, 9. 111
