Sida:Normalupplagan (1911).djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

LUKAS, 4. gjordes ren utan syrern Naeman.

Och alla, som voro i 

synagrogan, uppfylldes med vrede, när de hörde detta,

och de stodo upp och 

drefvo honom ut ur staden och förde honom ända till branten af det berg, hvarpå deras stad var byggd, för att störta honom där utföre. ao Men han gick midt igenom dem sin väg.

Och han kom ned till 

staden Kapemaum i Galiléen, och han lärde dem på sabbaten.

Och de häpnade öfver 

hans lära, ty han talade med makt.

Och i synagogan var en 

man, som hade en oren ond ande, och han ropade med' högröst

och sade: Ack I hvad 

haf va vi att göra med dig, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att f ördärf va oss ? Jag vet, hvem du är. Guds helige.

Och Jesus näpste 

honom, sägande : Tig och gå, ut från honom. Och den onde anden kastade honom mldt ibland dem och gick f r&n honom och gjorde honom ingen skada.

Och häpnad kom öfver 

alla, och de talade med (SI) Mfttt. 4. IS. Mark. 1, 21 f. <a|)lUtt.7.n. Ca8)Mftrk.l.S8f. (Bi) Matt. S. U f. Mark. 1, » f . ISwed.] 5 hvarandra, sägande : Hvad är detta för ett ord, att han med makt odi väldighet befaller de orena andame, och dé gå ut V

Och ryktet öm honom 

gick ut öf verallt i trakten däromkring.

Och han stod upp och 

gick från synagogan in i Simons hus. Och Simons svärmoder var angripen af en svår feber, och de bådo honom för henne.

Och han lutade sig 

öfver henne och näpste febern, och den öfvergaf henne, och strax stod hon upp och tjänade dem.

Och då solen gick ned, 

förde alla, som hade sjuka, hvilka ledo af mångahanda sjukdomar, dem fram till honom, och han lade händerna på hvar och en af dem och botade dem.

Och äfven onda andar 

f oro ut från många, ropande och sägande : Du är Kristus, Guds Son. Och han näpste dem och tillstadde dem icke att tala, ty de visste, att han var Kristus.

Men när det hade bUf 

vit dag, gick han bort till en öde trakt, och folket sökte honom, och de kommo till honom och ville hålla honom kvar, att han icke skulle gå från dem. (40) Matt. 8, 16 f. Mark. 1, 38 f. (42) Mark. 1, S5 f.