Sida:Normalupplagan (1911).djvu/189

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

LUKAS, 23.

Och han frågade honom 

om många stycken, men han svarade honom intet.

Men öf versteprllstema 

och de skriftlärda stodo och anklagade honom häftigt;

och Herodes med sitt 

krigsfolk föraktade och begaUmde honom och klädcte honom i en basande klädnad och sände honom tillbaka till Pilatus.

Och Pilatus och 

Herodes blef vo vänner med hvarandra på den dagen, ty mellan dem hade tillförne varit ovänskap.

Och Pilatus kallade 

tillhopa öf versteprästerna och radsherrame och folket

och sade till dem : I haf 

ven fört till mig denne man, såsom den där förvänder folket, och se, jag har förtiört honom i eder närvaro och icke funnit hos denne man något af de brott, för hvilka I anklagen honom ;

men ej beUer Herodes, 

ty jag sände eder till honom, och se, intet som förtjänar döden är gjordt af honom ;

dttrförvill jag tukta 

honom och gif va honom lös.

Men han måste vid 

högtiden gifva dem en fånge lös. (14) Matt. 27, 93. Mark. 16, 14. Job. 18, S8. 10, 4. (17) Matt. 27,

Bå ropade hela hopen 

och sade : Röj denne ur vägen och gif oss Barabbas lös!

Denne hade blifvit satt 

i fängelse för ett upplopps skull, som hade skett i staden, och för dråp.

Äter talade Pilatus till 

dem (x;h ville gifva Jesus lös.

Men de ropade emot 

och sade: Korsfäst, korsfäst honom I

Då sade han till dem 

för tredje gången : Hvad ondt har han då gjort? Jag har icke funnit något hos honom, som förtjänar döden. Därför vill jag tukta honom och gifva honom lös.

Men de lågo åt med 

höga rop och begärde, att han skulle korsfästas, och deras och öfversteprästernas rop blefvo allt starkare.

Då dömde Pilatus, att 

det skulle ske såsom de begärde,

och han lösgaf åt dem 

den, som hade blifvit kastad i fängelse för upplopp och dråp, och hvilken de begärde, men Jesus öf verlämnade han åt deras vilja.

Och då de förde 

honom bort, togo de en man, Simon från Cyrene, som

f. Mark. 16, O f. Joh. 18, 39 f. 

(26) Matt. 27, S2. Mark. 15, 21.