Sida:Normalupplagan (1911).djvu/285

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

APOSTLAGÄRNINGARNA, 15. åt Guds nåd tiU det verk, de hade fullbordat. Zl Och sedan de hade kommit dit och kallat för- samlingen tillhopa, berät- tade de, huru stora ting Gud hade gjort med dem, och huru han hade upplå- tit trons dörr för hednin- game.

Och de vistades där en 

icke liten tid med lärjun- game.

KAPITLET. 

Jlotet i Jerusalem. Pautua och Bar- nahoMMXias. Paultugår ånyout attfredUea evemgélium. OCH några, som hade kommit ned från Ju- déen, lärde bröderna : Om I icke låten omskära eder efter Moses* stadga, så kunnen I icke blif va fräl- sta.

Då nu en söndring upp- 

stod och en icke ringa tvist mellan dessa och Paulus och Bamabas, förordnade de, att Paulus och Barna- bas och några andra af dem skulle fara upp till apost- lame och till de äldsta i Je- rusalem för denna tviste- frågas skull.

Så blef vo de då ledsagade 

till vägs af församlingen och foro genom Fenicien och Samarien och förtäljde hedningames omvändelse och gjorde alla bröderna stor glädje.

1 Moa. 17, 10. Gal. 5, 1 f . 

Gal, 2, 1 £. (7) Ap. G. 10, 9 f.

Och när de f ramkommo 

tillJerusalem, mottogos de af församlingen och af apostlame och de äldsta och berättade, huru stora ting Gud hade gjort med dem.

Då uppstodö några af 

fariséemas parti, som hade blifvit troende, och sade^ att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses* lag.

Och apostlarne och de 

äldsta trädde tillsamman för att öfverväga denna sak.

Och då det vardt myc- 

ken tvist, stod Petrus upp och sade till dem: I män och bröder! I veten, att Gud för länge sedan har bland eder gjort det val, att genom min mun hed- ningame skulle höra evan- gelii ord och blifva troende.

Och Gud, som känner 

hjärtan, har lämnat dem sitt vittnesbörd därige- nom, att han har gif vit den Helige Ande åt dem så väl som åt oss,

och han har icke gjort 

någon skillnad mellan oss och dem, då han genom tron renat deras hjärtan.

Hvarf ör f resten I då nu 

Gud med att på lärjungar- nes hals lägga ett ok, hvil- ket hvarken våra fäder el- ler vi förmådde bära ? (8) Pb. 7, 10. Ap. G. 10, 48 f . (10> Matt. 23, i. Lnk. 11, 46. 281