GALATEKNA, 3. testamente om intet, sedan det har bUf vit stadfäst, el- ler lägger något därtill.
Men Abraham och hans
säd äro löftena tillsagda. Han säger icke: »och sä- dema», såsom talade han om många, utan såsom om en: »och din säd», hvllken är Kristus.
Detta menar jag: Det
testamente ^ som förut Tar af Gud stadfäst med afseende på Kristus, kan den lag, som gafsfyra hun- dra trettio år därefter, icke upphäf va, så att den skulle göra löftet om intet ;
ty om arf vet komme af
lag, så komme det icke mer af löfte, men åt Abraham har Gud skänkt det genom löfte. Hvartmdålagen? För öfverträdelsernas skull blef faan tillagd,' till dess den säd, åt hvilken löftet blifvit gif vet, skulle Jtom- ma, och han är skickad ge- nom änglar i en medlares hand.
Men medlaren är icke
ens medlare, men Gud är en.
Är då lagen mot Guds
löften? Bort det I Ty om en lag hade blifvit gifven, som kunde göra lef vande, (1«) 1 Mot. IS, 7. 13. U t. 16, 6. 17. 7 t. (17) 1 Mos. 15, 18. 16. 2 Mo«. 12, 40 1. Ap. G. 7, 6. (18) Rom. i, 13 f. iW Rom. 4. 15. 5, ^^ (82) Rom. 3,». U,32. (24) så vore rättfärdigheten verkligen af lagen.
Men skriften har inne-
slutit allt under synd, på det att löftet skulle genom tro på Jesus Kristus gif vas åt dem, som tro.
Men förrän tron kom,
höllos vi under lagens be- vakning, inneslutna till den tro, som framdeles skulle uppenbaras.
Sålunda har lagen blif-
vit vår tuktomöstare till Kristus, på det att vi skulle varda rättfärdiggjorda af tro.
Men sedan tron har
kommit, äro vi icke mera under tuktomästaren ;
ty alla aren I Guds barn
genom tron I Kristus Jesus;
ty I, så många som haf-
ven blifvit döpta till Kri- stus, hafven iklädt eder Kristus.
Här är icke jude eller
grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna, ty alla aren I en i Kristus Jesus.
Aren I nu Kristi, så
aren I ju Abrahams säd och arf vingar efter löftet.
KAPITLET.
De krittnan bamoMkap ho$ Oud och frigSrOse från lagen» träldom. Rom. 10. 4. (26) Joh. 1. 12. Rom. 8,16. Gal. 4.6. (27) Rom. 13, 14. «8) Joh. 17, 21. Rom. 10, 12. 1 Kor. 12, 13. Ef. 2, 14 f . KoL 8, U. (29) Rom. 9, 7. ♦ Ghrandtexten har hilr ett ord, som be^der både ftirhund och tuta- mcnle.
