Riksdagen.
Stockholm den 16. Riksdagen öppnas i morgon. Kamrarne helsades i dag välkomna af ålderspresidenterna. Första kammaren af hofmarskalken Reutersvärd och Andra kammaren af hr Jöns Rundbäck.
Till talmän och vice talmän har konungen utnämt: i Första kammaren grefve Lagerbjelke och f. statsrådet von Ehrenheim; i Andra kammaren hrr Olof Wijk och Liss Olof Larsson.
Till kamrarnes förtroendemän ha utsetts:
af Första kammarens skyddsparti: alla de förutvarande utom nuvarande statsministern, som efterträddes af lektor Gilljam; 53 voro närvarande;
inom Andra kammaren;
af gamla landtmannapartiet: Hörnfeldt, Sven Nilsson i Elveröd, Jonsson i Hof, Persson i Mörarp, Folke Andersson, Björkman, Ljunggren, Per Ersson och Andersson i Högkil. Sextiofem ledamöter voro närvarande;
af nya landtmannapartiet, under Boströms å Östanå ordförandeskap: Liss Olof Larsson, A. P. Denielsson, Smedberg, Lasse Jönsson, Jonsson i Fröstorp, Andersson i Tenhult (Rundbäck afsade sig uppdraget i anledning af sjukdom), Pettersson i Runtorp, Rydin och Boström till Östanå. Suppleanter: Widström, Svarting, Ivar Månsson och Andersson i Bringåsen.
Rättegångs- och Polissaker.
Norra Åsbo Häradsrätt
Den 13 Jan.
Klander af testamente. Uppskjutna målet emellan Nils Jerkersion i Månstorp m. fl. kär. samt Swen Ystarsion i Harbelma, swar. förewar åter till behandling, derwid ** Ob*fen i Swarfwareboden företrädde swar. Nils Jerkersion öfwerlemnade målet och yrkade bifall. Utslag den 10 Februari.
Om rätt till lägenhet. En år 1887 wid rätten anhänginggjord rättegång emellan handelsfirman Joh. Ahlbom & C:o Helsingborg, **. samt handl. O. R. Flinck i Östra Ljungby jemte sysslomännen i hans konkurs, **. om rätt till en huslägenhet företogs i dag till behandling efter att hafwa hwilat i afbidan på slutligt utslag i ett emellan bemälde parter då befintligt mål om fordran. Därwid insläkde sig å kär.-sidan v. häradshöfdingen Carl Wester samt å swar.-sidan bemälde Flinck och ene sysslomannen i hans konkurs, kanter Retenberg Flinck begärde uppskof, men öfrige parter öfwerlemnade målet till rättens pröfning, derwid kär.s ombud yrkade bifall till sina påståenden, $*** Flink utfärdat köpebref å lägenheten och qwitterat den derför bestämda köpeskillingen. Utslag afkunnas wid nästa sammanträde den 10 Februari.
Från brödralanden.
Norge.
En episod från norska försvarsrörelsen. Vid en fest på Voss med anledning af en telefonanläggnings öppnande, höll stortingsmannen Mourrund, som för tillfället var närvarande, ett tal för försvarsrörelsen. Han yttrade dervid bland annat: ”Jag fruktar ej något krig med främmande makter, men hoppas, att hvar och en tapper krigare möter fram till försvar mot vår äldre broders öfvergrepp.” Härtill svarade en kapten Ingvoldstadt, som talade för Sverige: ”Om oberättigad strid från norsk sida framkallar krig med Sverige, då vill jag sticka mitt svärd i skidan”.
V G. som berättar denna historia, hvilken synes väckt mycket uppseende, klandrar, liksom upprepade gånger förut, det oförsvarliga lättsinne, hvarmed man från några håll söker ställa i utsigt ett krig med Sverige.
Tidningen anser emellertid, att kapten Ingvoldstadt bör vid förhör inför krigsrätt förklara sitt uttalande.
Utrikes.
Preussiska landtdagen. Berlin den 15. I dag har landtdagen öppnats af statsminister Bötticher. I trontalet omnämnes först folkets deltagande i anledning af kejsarinnan Augustas död. Dernäst uttelas att den finansiela ställningen är god, men dock stiga utgifterna och matrikularbidragen till riket. Likformighet bör åvägabringas genom förhöjning af de lägre ställda embetsmännens löner. Ett lagförslag kommer att framläggas både om reform af inkomstskatten och om hänvisning af realskatterna till kommunerna. Vidare bebådas ett lagförslag om statens förvärfvande af några flera privata jernvägar. Det uttalas förhoppning om att den gynsamma ekonomiska ställning, som föranledts af den dåliga skörden, må kunna öfvervinnas utan att efterlemna varaktiga skadliga följder. Vidare bebådas ett lagförslag för underlättande af bosättning och förvärfvande af jordegendomar genom upprättandet af en statshypoteksbank. Slutligen uttalar kejsaren sin tillfredsställelse med arbetsgifvarnes tillmötesgående gentemot grufarbetarne och förklarar att Tysklands förhållande till all de utländska makterna är godt.
Tvisten mellan England och Portugal. Enligt telegram från Lissabon har biläggandet af konflikten mellan England och Portugal icke skett utan ett energiskt steg från engelska regeringen. Det portugisiska svaret på Salisburys sista not antog visserligen den engelska regeringens fordringar, men icke i den otvetydiga form Salisbury fordrade.
De engelska anspråken omfatta återkallandet af alla portugisiska trupper och civilmyndigheter från Nasebownlandet och andra områden i Sydafrika, hvilka ligga inom sferen för Englands inflytande, jemte erkännande af engelskt protektorat öfver Nyassalandet.
Dessa fordringar framställdes söndagen den 5 dennes. Sedan engelska sändebudet Petre väntat någon tid, yrkade han på svar. Detta gjorde han först muntligen, men i söndags, efter att ha mottagit vidare order af Salisbury, lemnade han utrikesministern Gomez en skrifven not, hvari han begärde uppfyllande af hvarje punkt i den britiska noten.
Petre förklarade vidare, att han hade order att genast lemna Lissabon i händelse portugisiska regeringen skulle gifva ett nekande svar. Engelska avisoångaren ”Enchantress”, som låg för ankar i Vigo, skulle taga sändebudet och hela legationspersonalen om bord. Portugisiska regeringen fick icke längre frist för svarets afgifvande än till söndag qväll.
Under aftonens lopp meddelade Gomes sändebudet, att kabinettet vore hågadt att gifva efter, men att det definitiva utgörandet berodde på statsrådet, hvilket under konungens ordförandeskap genast skulle sammanträda i palatset till öfverläggning.
Statsrådet antog Englands fordringar och i en senare not till Petre förklarade portugisiska regeringen, att hon under protest antog de fordringar, mot hvilka hon icke förmådde göra motstånd.
Detta regeringens beslut har väckt stor förbittring i Lissabon. Ursinniga folkhopar drogo i söndag qväll genom gatorna och ropade: ”Ned med ministären!” Hos flera ministrar och i engelska konsulatet inslogos fönstren, och britiska vapnet öfver konsulatets port rycktes ned.
Utrikesministern Gomez har begärt afsked. Hade icke portugisiska regeringen gifvit efter, skulle engelska krigsfartyg hafva besatt Quilimane, Delaguabai eller St Vincent.
Polischefen i Moskva mördad. Några Paristidningar berätta, att kapten Solotuschin, chef för detektiva polisen i Moskva, blifvit mördad af en ung flicka, tillhörande nihilistpartiet. Händelsen lär ha tilldragit sig på följande sätt.
Solotuschin, som hade blifvit underrättad om, att nihilisterna nattetid samlades hos en af sina kamrater, vid namn Andrejeff, ville sjelf taga reda på, om denna uppgift vore grundad. Han begaf sig derför om natten till det anvisade huset och såg äfven misstänkte personer gå in och ut. Solotuschin beslöt sig nu för att arrestera någon af de misstänkte. Den första som kom var en ung flicka, och han tog fast i henne och frågade hvad hom skulle göra i huset. Flickan, som kände igen polischefen, slet sig lås från hans tag, drog upp en revolver ur fickan och afsköt den mot kapten Solotuschin, som, träffad i hufvudet, neddignade, dödligt sårad. Flickan riktade sedan vapnet mot sig sjelf, sköt sig en kula tvärt genom bröstet och dog ögonblickligen. Invånarne i huset, hvilka hört skotten, skyndade till platsen och funno Solotuschin, som ännu andades. Han fördes till universitetets klinik, der han kort derefter afled. Den unga flickans lik blef igenkändt. Hon hade varit anställd vid telegrafen, var 19 år gammal och hette Olga Gontscharenko.
Följande dag inträngde polisen i Andrjeffs hus, der en mängd papper och andra komprometterande saker påträffades.
Revolutionen i Brasilien. Enligt bref från Rio de Janeiro dödades vid revolten den 18 Dec. 100 insurgenter. Under de närmast följande dagarne afrättades 21.
Brasiliens finanser. Finansministern Barbosa har för brasilianska regeringen framlagt en rapport öfver rikets finansiella ställning. Han anslår statsutgifterna för det löpande året till omkring 272 millioner kronor. Af dessa kunna 248 millioner täckas af statskassans behållning och de ordinarie inkomsterna. Återstoden, 24 millioner kronor skola, föreslår han, täckas med lån inom landet. Statsskulden uppgår till öfver 4 milliarder kronor.
Emin paschas tillstånd. Ett Reuters-telegram den 15 från Zanzibar meddelar att Emin pascha fått ett recidiv. Hans tillstånd är långtifrån godt.
Ett besök hos Christer Posse i M’Pozo.
Ur ett nyligen utkommet arbete “Kongominnen af Skeppar Lärka”, under hvilken pseudonym döljer sig underlöjtnanten G. Pagels, tillåta vi oss hemta nedanstående liffulla skizz, som skildrar sammanträffandet med den så tidigt bortryckte unge man, som föll på sin post, just då han, efter allt utseende att döma, var på väg att bryta sig en bana genom framgångsrikt civilisationsarbete i de svartes verldel.
Det var omkring kl. 11 f.m. Solen stod nästan i zenith. Hade du kunnat samla dess brännande strålar i en enda lina, skulle hettan varit tillräcklig att konkurrera med sjelfva Oreus, som dock lär vara jättedegeln för till och med mosaiske gångbart myntsamlande flinthjertans lösning. Ej en vindpust, och dock skummade den mäktiga Kongo mellan sina vid Vivi lodräta stränder, som om oceanens starkaste driffjedrar satt dess oroliga hvirflar i rörelse. Yellalafallen ligga just bakom den östliga klippa, på hvars topp Stanleys improviserade artilleri är uppstäldt. Man hör det vilda bruset från en flod, som på vissa ställen rullar fram mellan milsvidt skilda stränder och återigen på andra pressar sin väldiga vattenmassa mellan klippor, som kunna “ta’ hvarann’ i hand.
Midt öfver floden på södra stranden ligger M’Pozo vid floden af samma namn. Denna flod löper igenom en, hvad vegetationen angår, luxuriös ravin och kastar sitt svartfärgade bidrag till Kongoflodens vattenmassa. Den östliga stranden klifver gradvis upp mot den blå etern. Tre små hvita hyddor vid foten af det sluttande planet afteckna sig skarpt mot den gulaktiga marken. Det är M’Pozos nybygda station. Ett par hundra bambukäppar, några mattor af palmblad, ett dussin negrer och talrika käpprapp från en lång, något lutad hvit gestalt hafva på få dagar åstadkommit denna lilla station.
Gamle, hederlige Christer! Jag ser dig än som du stod, då din lilla station nyss var färdig. “Chicoten” under armen. De blå ögonen, ömsom småleende “af artighet” åt något träffande yttrande från någon af dina gäster, ömsom sprutande eld och lågor, om en af dina befallningar ej ögonblickligen åtlyddes. De skapade dig ett hem i M’Pozo. Låt vara, att en och annan krokodil försökte “in natura” taga valuta för den badbiljett eller att en och annan skorpion smög sig in i den “shimbaeck” nattetid och med sin giftiga akterdel påminte dig om fördelen att hålla dina fötter och ben väl skyddade. Hvarför, ack hvarför fick du ej bli qvar? Antagligen har du det bättre, der du nu är.
Under det att jag låter mina minnen från Kongo passera revy under min ovana stålpenna, kan jag ej utan ett halt släppa dig, M’Pozo, och din då ännu lefvande, trofaste chef ur sigte. Din höga gestalt ligger nu bäddad under en brännhet sand. Tornadon slår sina mäktiga vingar öfver din graf, ösande himmelska tårar på densamma. Schakalen uppstämmer sitt ömkliga nattjut, och flodhästen idislar blommorna på din ökenartade sarkofag. – En gammal kamrat ditlägger en krans, flätad af vänskapens och minnets anspråkslösa eterneler. “God bless you”, sade du sjelf mången gång. Nu, då du ej är mer, ber jag att få returnera de hjertliga orden.
Jemna årtag, ackompagnerade af en monoton sång, höras från floden. En hvit båt lastad med diverse lådor, tygbalar, romdamejeaner, etc, framdrifven af fyra kruboys, som med sjömäns kraft och färdighet handterade de långa askårorna, samt styrd af en i akterns stående “headman”, svänger raskt rundt udden vid inloppet till M’Pozo poden. Med en skicklig rörelse af sin långa styråra bringar “headmannen” båtens för upp på den sandiga stranden. Där står en högrest gestalt. De trofasta, blå ögonen äro något blodsprängda. En hvit hjelm skyddar hufvudet mot solen, och den något böjda kroppen omslutes af en snöhvit linneklädning. En ung man, som varit sittande i båtens akterdel, reser sig upp vid åsynen af männen på stranden, springer ledigt i land och helsas med ett hjertligt: “välkommen, i dag blir du hos mig hela dagen.”
Sedan den långe mannen, som är stationens chef, gifvit sina order i och för båtens aflastnng, begåfvo sig de unga Kongofararne upp till stationen, hvarest på en af bambu flätad veranda ett bord med diverse lifsförnödenheter äro framsatta. Man slår sig ned, under det att den unge gästen berättar, hvad nytt som passerat sedan de sist skildes åt. Den unge gästen är nemligen befälhafvare på en liten proper och kraftig ångare, som ligger midt emot M’Pozo just nedanför Vivi station. I dag har han fått permission, och hvad är naturligare än att passera den hos vännen och landsmannen i M’Pozo. Ett ljudeligt “Cusinieru toala moamba” (kock, tag hit moamban) stör för ett ögonblick det lifliga samtalet. Den rykande “Moamban”, tillagad på äkta flottvis i ett rymligt kärl af svart, inhemsk lera, bäres till bordet af en ståtlig negerflicka, hvars ungdomliga gestalt omslutes af en sid hvit klädning. Flickan hade ej den platta, breda näsa och stora oaptitliga mun, som föröfrigt karaktiserar negerrasen. Hennes var liten och välbildad, läpparne, ehuru mörka, små och retande. Det är “prinsessan från Kabenda”, chefens underdåniga slafvinna. Han har fått henne till skänks, och derför får hon tjenstgöra som “lavatrice” på stationen, ehuru hennes medfödda lätja hellre förmår henne att sitta i solskenet och rökande en kort lerpipa drömma – om hvad? Jo qvinnohjertat är sig nog likt, antingen det klappar under en hvit eller svart hud.
“Oo come here”: och på chefens rop framlinkar en liten byting om 7 à 8 år, svart som sot, med bländande hvita tänder och ett par ögon, som ej kunna uppvägas med diamanter. En riktig liten engel i svart. “Toala Malaffo”; och den lille muleken frambar en väldig kalebass, fyld med skummande palmvin. Pojken är barfota, och hans små fötter äro på ett grymt sätt marterade af jiggern, dessa för ögat knapt synliga insekter, som tränga sig under skinnet, hvarhelst set är bart, och anställa plågsamma härjningar, om de ej i tid uttagas.
Sjelfva jiggersuttagningen är en blandning af plåga och njutning. Du har fått en jigger någonstädes i foten. En brännande klåda förråder den lille grymmes inkräktning på det, som tyckes, fridlysta området. Men se dessa krabater genera sig hvarken för skor eller strumpor. De arbeta sig in med en ihärdighet, som borde väcka ens beundran, såvida ej följderna voro allt annat än angenäma. Nog af. Du har en jigger i foten. Muleken ropas. Utsträckt p¨å en stol, rökande din pipa eller cigarett, bereder du dig på tortyren. Muleken knäfaller framför dig och blottar din fot. Hans skarpa öga upptäcker snart en liten gulaktig blåsa, i hvars midt en liten svart punkt kan skönjas. Detta är jiggers bo, som den redan bygt sig under huden. Får den ostördt hålla på, har den snart skaffat sig ett helt regemente liktänkande, blodtörstiga kamrater, som hastigt sprida sig litet hvarstans på din fot. Hettan är odräglig. Pojkens lätta fingrar åstadkomma en slags kittling på den brännande foten, som ej är oangenäm. Dina ögon slutas ofrivilligt, och du hänger dig åt en sybaritisk slummer. “Aj som fan”, ropar du, om du är svensk, och rycker foten åt dig, då muleken med en nål eller en spetsad trästicka öppnar den lilla gula blåsan. Nu är den behagliga delen af operationen undanstökad och efterträdes af en brännande sveda. Snart visar emellertid gossen på ändan af sin provisoriska lansett en liten gulaktig påse, stor som ett knappnålshufvud och innehållande tusentals jiggerämnen. På det angripna stället märkes ett ganska djupt, mörkrödt sår, som, om du är gammal och försigtig afrikan, genast täckes med linneskaf, doppadt i karbolsyrelösning. Nu kan du ostördt ligga i din stol, sparka och svära en stund allt efter din disposition och din lefvers beskaffenhet för tillfället, under det att muleken “slår ihjäl” jiggernästet. Operationen är enkel, men kanske den skulle kunna sätta myror i hufvudet, för att ej säga jiggers i fingrarne, på mer än en europeisk läkare, som ej kände till hemligheten att behålla jiggercellen hel vid uttagandet. Jag kunde ej underlåta att nämna några ord om dessa rofdjur, som isynnerhet i M’Pozo voro särdeles talrika och lemnademer än ett, äfven kroppsligt, minne af de oförgätligt angenäma stunder, jag tillbragte på denna station. (Forts.)
Senaste underrättelser.
Från Lissabon meddelas, att 70 personer blifvit häktade; militären är opålitlig der som i Brasilien och hålles derför inom kasernerna, emedan regementscheferna afsäga sig allt ansvar.
I Berlin väcker Emin pachas recidiv stort bekymmer.
Från London omtalas att Parke nu dömts till 1 års fängelse för det han i sitt blad beskyllat Lord Eusten för sedlighetsbrott mot minderåriga flickor.
DÖFVA.
En person, som i 23 års tid varit döf, och hvars döfhet äfvensom susande för öronen blifvit botade genom ett särdeles enkelt medel, sänder på begäran beskrifning deröfver gratis till hvar och en som det önskar. Man hänvände sig till J. H. NICOLSSON, 14. Smålands Gatan, Stockholm.
Undertecknads undervisning
tager sin början Fredagen den 24 Januari. Nya elever emottages. Augusta Rydén.
Härmed tillkännagifves,
att jag denna dag öfvertagit aflidne trädgårdsmästare N. P. Lundblads växthus, trädgård och fröhandel och rekommenderar jag ett stort, välsorteradt lager af blad- och blommande växter i såväl nämde Lundblads växthus som i mitt andra växthus i handlande Jepssons gård, och emottages beställningar å båda ställen af kransar och buketter, hvilka jag nu är i tillfälle utföra väl och smakfullt.
Engelholm den 10 Januari 1890. Daniel Andersson.
Kungörelse.
40 st. svinkreatur säljas på auktion å vanligt ställe i Rebbelberga Onsdagen den 22 dennes kl. 10 f. m.
Auktionsförrättaren.
Inackordering.
För en bättre 18 års flicka sökes till våren inackordering i en god familj, der hon jemte skötandet af ett borgerligt hushåll äfven kan åtnjuta någon undervisning i musik. Vid en god och moderlig vård fästes hufvudsakligast afseende. Svar med prisuppgift torde insändas till G. J. Rydboholm. (G. 263)
En verklig skatt
för de olyckliga offren för sjelfbefläckelse (onani) och hemliga utsväfningar är det berömda arbetet
Sjelfbevarelsen
af Dr. Retau.
Svensk upplaga.
Med 27 afbildningar. Pris 8 kronor. Må hvar och en läsa det, som lider af de förskräckliga följdarna af denna last. Dess uppriktiga lärdomar rädda årligen tusenden från säker död. Erhålles mot beloppets insändande franko (äfven i frimärken) genom das Verlags-Magazin i Leipzig, Neumarkt 34 såväl som genom hvarje bokhandel i Sverige.
Bok: Bolagsmännen
— 316 —
Dan Yoke hade gissat, hvad Kennett skulle göra, när de hade lemnat honom, men han visste icke om han också sagt till sin sekreterare:
— I morgon bittida kl. 6, må en trupp polisbetjenter vara vid Eriebangården. Några af huset Macys arbetare resa till Pennsylvanien; man fruktar för upplopp; man måste sörja för att de oantastade komma till att draga åstad.
På den bestämda tiden nästa morgon begåfvo sig Dan Yoke och Koloss direkte till bangården, hvarifrån man reser till petroleumstrakterna.
— Se der! utbrast herr Koloss. Herr Kennet har hållit ord.
Man såg verkligen inemot 40 polisbetjenter utanför stationen; det tycktes som om de noga betraktade alla dem, som skulle med tåget.
Dan Yoke skakade tviflande på hufvudet, i det han sade:
— Skulle han verkligen hafva gjort sin pligt? omöjligt är det icke.
I detta ögonblick visade sig på platsen ett band beväpnade individer; i spetsen för dem gingo våra vänner Trip och Mop.
På grund af omständigheterna hade de ånyo ombytt drägt. Fasän det var midt i vintern hade de dock ifört sig stora stråhattar, som gåfvo mycken likhet med plantagearbetare från söder; de hade dessutom mycket höga stöflar och för öfrigt en till hälften arbetsdrägt; i handen buro de begge en hacka.
Den betjent, some forde polisstyrkan, gick bort till dem.
— Nu kommer det! utbrast Koloss. Nu blifva de arresterade.
— Vänta! mumlade Dan Yoke.
Han hade rätt. Sedan betjenten vexlat några ord med Trip och Mop, aflägsnade han sig igen, och ban-
— 313 —
diter i New York . . . Men jag gör Er ingen förebråelse . . . Ni är så öfverhopad med förättningar . . . fastän förbrytelserna äro så stora sällsyntheter.
Kennett syntes icke vara väl till mods.
Dan Yoke fortfor:
— Ni vet kanske icke, att den rike och rättrådige herr Macy är stor delegare i petroleumsbrunnarne i Pennsylvanien.
— Det vet jag mycket väl, afbröt honom Kennett.
Ah! Då har Ni förmodligen sjelf aktier; jag får lyckönska Er; Macy tänker just nu på att utvidga detta företag i en utomordentlig grad.
Kennett hörde mycket uppmärksamt på honom. Var det i hans egenskap af öfverhetsperson eller som aktieegare? Så mycket är visst, att han syntes vara mycket uppmärksam på hvad som skulle komma.
— Käre herr Kennett, fortfor Dan Yoke, om fjorton dagar skola aktierna i Macys petroleumbrunnar icke vara värda en dollar.
— Hvad säger Ni? afbröt Kennett förundrad.
— Icke en dollar, och det af följande skäl. Man har nyligen funnit några nya brunnar just utanför staden Franklin . . . De äro ännu icke öppnade, men det skall ske senast on 14 dagar. Dessa brunnar skola utan tvifvel ruinera åtskilliga nu bestående aktiebolag, bland annat dem, som äro stiftade af Waison, Macy, med flera. Förstår Ni? Nåväl, herr Kennett, hvad säger Ni härtill?
— Min käre Yoke, utbrast direktören, i det han reste sig. Ni har ofta gått hårdt åt mig; och Ni har likväl kunnat skaffa mig af med min post, men det, Ni nu har gjort, försonar alla Edra förföljerser . . . Ni har naturligtvis vetat, att jag är en af dem, som hafva de flesta aktier i Macys bolag. Och det är derför Ni har kommit för att varna mig. Det är vackert
