Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 11 )
Och döden band de vingar på
Ljuslockig son:
Farväl! men helsa englar små
Här nedanfrån!
Gråt moder! barnet borta är,
Men gläds likväl:
Till ”Gud, som hafver barnen kär,”
Flög skuldfri själ.
Der vigs han in evinnerlig
Vid lifsens flod,
Der fostras han: der lär han sig,
Att Gud är god.
Säll den, som menlös fann sin graf,
Förrn årens agg
Från lifvets rosor blåst utaf
Dess morgondagg!
