Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
( 26 )
Der gossarna springa
Med friskaste kind,
I täflan de svinga
Med morgonens vind.
När vintrarna fjättra
Den glimmande sjö,
De barfota klättra
I drifvornas snö.
Och flickorna kappas
Vid spiselens fot;
Då bindes och lappas
Den trasiga not.
Än gno de om qvällen
Till grannarna ut;
Mor väntar på hällen,
Men somnar till slut.
Än fjerran vi fara
På gungande våg,
Då börja de klara
Qvällstjernor sitt tåg;
Och månen ses spegla.
I djupet sin bild:
Hur långt vi än segla,
Hon följer dock mild.
Än stormarna fösa
De böljor med hot;
Knappt döden vi ösa
Med öskaret mot.
