Hoppa till innehållet

Sida:Norska Flagglagens Rättsliga Betydelse.djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

I.

Sedan konungen den 20 juli 1893 och den 8 juli 1896 vägrat sanktion på den af norska stortinget för dess del antagna s. k. »Lov om Norges flag», fattade stortinget den 17 november 1898 för tredje gången i den för lags stiftande fastställda ordning samma beslut. Efter att norska regeringen den 25 november ingifvit en Indstilling af innehåll: »att den med skrifvelse af 17 november 1898 från lagtingets president öfversända, af det nu församlade stortinget bifallna beslut till lag om Norges flagg nådigt sanktioneras», hemställde statsrådsafdelningen i Stockholm, i anslutning till norska regeringens Indstilling, i statsråd den 10 december s. å. till H. M. konungen att sanktionera det föreliggande beslutet, som nu var taget af tre storting, sammansatta efter tre olika på hvarandra följande val, hvarigenom grundlagens kraf på upprepad och mogen pröfning var tillfyllestgjordt», hvarefter framhölls, huruledes, utan att kunna hindra beslutets trädande i kraft, en sanktionsvägran skulle väcka misstämning i vida kretsar af det norska folket, och fästes slutligen uppmärksamheten på, att ej någonsin förr vägrats sanktion på ett efter N. G. § 79 tillkommet stortingsbeslut, oaktadt konungen