Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
28
EN GAMMALDAGS JULAFTON.

genom alla kyrkfönstren. Hon väckte pigan och lät henne koka kaffe, medan hon klädde på sig, och tog psalmboken och gick i kyrkan. Det var så tyst och stilla på gatan, och hon såg inte en enda menniska under hela vägen. Då hon kom in i kyrkan, satte hon sig i bänken, der hon brukade sitta, men då hon såg sig om, tyckte hon att menniskorna sågo så bleka och

underliga ut, alldeles som om de varit döda allesammans. Hon kände ingen af dem, men der fans många, som hon tyckte sig ha sett förr, men hon kunde inte minnas hvar hon hade sett dem. Då presten kom upp på predikstolen, var det ingen af stadens prester, utan en lång, blek man, som hon också tyckte att hon kände igen. Han predikade mycket vackert, och der var icke