fjälluft, som följde hvad jag såg, så att säga fick näring af blommornas doft från fönstervrån. —
Blomster och sommar!
Jag ser dig om igen, du hägring från yrvädersqvällen, du minne från längese’n förrunna vandringsdagar!
Det var nämligen en återspegling af något, som jag verkligen sett, och en hågkomst af något, som jag verkligen genomleft, detta fantasispel, som så lyckligt steg fram för min själ i en kulen stund. Och dermed var jag också midt inne i en sund och glad verklighet. Jag tände min lampa och min pipa, tog ned min gamle, hederlige Asbjörnsen från hyllan, der han allt för länge fått stå orörd, och började så att läsa. Det vardt en sida och det vardt två och kanske bort emot hundra, innan jag fått nog.
Det var ju idel gammalt bekant gods, det som mitt öga här föll på, men hur vackert, hur fint sammanfogadt och hur minnesrikt! Jag kände mig, som om jag blifvit återflyttad till den tid, då jag vandrade omkring mellan de gamla ättegårdarna i Telemarken, Valders och Gudbrandsdalen eller mellan deras sätrar uppe i fjällen. Solen sken varmt öfver gårdstunet, jag hade lyckats få mor att lyfta på locket till den stora kistan, bemålad med rosor och tulpaner, och vi stodo just i stafbursdörren och besågo i solskenet de gamla ärfdastyckena och ättklenodierna. Hur mycket godt och redbart gods kan ej finnas på en sådan gård! Hur är icke hvarje sölja tung af silfver, hvarje flik och blad derpå vackert och hvarje slinga i filigranet klokt flätad med alla de andra till en fast länk i det hela. Och detta stycke har mor burit, när hon var brud, och detta mormor och detta åter hennes mor och mormor, ja kanske mödrar i än flera led uppför! Det bor minnen i dessa smycken. — — —
Hvad ättsilfret är i det gamla bondehuset, det är sagornas och sägnernas fornärfda skatt i folket. Hvarenda äkta saga är ett konstsmide, fullt afrundadt, helt, rikt i formerna, en glimmande sölja, en sol, med en oändlighet af strålar, utströmmande från sin midtstjerna, grenande sig, flätande sig i hvarandra och åter tillbakavändande till sin utgångspunkt. Hvarenda äkta