GRUNDLAGEN DEN- 17 MAJ.
107
kan Rigsforsamlingen. uden videre Grund meddele Na-turalisa- tions-Patent, naar de nedsaätte sig i Landet.» Men riksförsamlingen utsträckte stortingets dispensationsmyndighet tiil alla embeten och medgaf dessutom vederbörande att kalla utländingar till lärare vid universitetet och de högre skolorna samt till läkare och konsulsplatser utan infödinggrätt eller naturalisation l.
I fråga om rösträtten hade komiteen gått längre i demokratisk riktning, än riksförsamlingen ville vara med om, då den nämligen i likhet med den bataviska, författningen af 1798 hade bestämt den eamma negativt eller föreslagit den allmänna rösträtten med några undantag för vissa samhällsklasser. Orsaken till detta komiteens förslag var väl knappast några synnerliga sympatier för sjelfva teorien - vi hafva ju sett, att Wergeland, som i sitt utkast antagit den samma, dock i tillämpningen alldeles brutit dess udd, och af komiteens öfriga ledamöter voro åtminstone Pälsen och Diriks och förmodligen äfven Wedel,2 Sverdrup 3 och Jakob Aall afgjordt deremot -; men man hade i sjelfva
1 Kanske är derför momentet snarare hemtadt direkt ur det adlerfalsenska utkastets och det weidemannska förslagets gemensamma källa i fråga om borgarrätt och rätt till embeten, näml. Fr. 1791, t. II, art. 4, som icke inskränker den lagstiftande församlingens naturalisationsrätt till lärde och konstnärer. Se Bil. I, § 39.
ä Detta synes mig följa af Jacob Aalls intyg, hvilken både var Wedels umgängesvän och medarbetare i komiteen. Han kallar grefven »den aristokratiske Princips Representant i Comiteen», som »vistnok ikke gav den demokratiske Aand, som gik igjcnnem Comiteearbeidets Bestemmelser sit ubetingede BifaldB. Emellertid antager Nielsen i sina Bidrag I. sid. 294, att Wedel skulle varit anhängare af den allmänna rösträtten, men detta antagande, liksom hela försöket på samma ställe att vindicera fram ett liberalt wedelskt parti, som skulle stått gent emot det konservativa sjelfständighetspartiet. synes mig hvila på allt för lösa grunder. Att Wergeland önskade allmän rösträtt, bevisar intet för Wedels del, ty det framgår nogsamt af debatterna i riksförsamlingen, att partiställningen icke utöfvat något inflytande på det egentliga konstitutionsarbetet. Var Wedel liberal, så var Falsen det ej mindre, men ingen af de två var demokrat.
3 Detta är troligt, emedan Sverdrup, som var en ganska flitig talare i riksförsamlingen, sällan öppnade sin mun utan att tala till försvar för konservativa intressen. Det sverdrnp-berghska förslaget hade i likhet med det adler-falsenska inskränkt rösträtten till jord af visst minimivärde.
