GRUNDLAGEN AF HEN J7 MAJ. 11}
bruge det, eller bruge Jordegods som Leilsendinge paa Livstid eller som Arvefsestere (som arrendatorer på lifstid eller som torpare med stadgad åborätt); og i Kjobstrederne de^ som have svoret Borgerskab, de, som eie Huse af en vis Vserdie (f. Ex., 500 Selvdaler.e) saavelsom i Almindelighed Embedsmamd, Fensionister og de, som beviisligen have 400 Solvdalere i fast aarlig Indkornst h, liden at den är temporair Lon af Privatmand.»
Sedan dessa båda närslägtade propositioner blifvit återförvisade till konstitutionskomiteen, framlade denna den 9 maj ett nytt förslag för rösträtten, som var samarbétadt ur dem begge 2. Man kompletterade, nämligen första punkten i Bendekes förslag med förut varande embetsmän ur Cliristies förslag; i andra punkten hade komiteen så till vida afvikit från begge förslagen, att den icke blott inrymde rösträtt åt jordbrukarc, utan äfven åt- jordegare, som ej sjelfva skötte sin jord; i tredje momentet stälde man, likaledes i enlighet med Christies förslag, hus- och tomtegare såsom röstberättigade vid sidan af borgerskapet, dock för deras del endast vilkorligt, då man här bestämde ett minimura af tomt- eller husvärde (300 Sölvdalerc, hvilket enligt banklagen af 1816 blef 150 spdr). Detta var en inkonseqvens i komiteens förslag, ty för jordegare och arrendatorer var ju intet minimun af jord värde föreslaget.
Då detta nya utkast förekom till behandling i riksförsamlingen, gjorde derför Falsen ett sista försök att begränsa rösträtten till de jordegare eller brukare, som verkligen hade sitt uppehälle af jordbruk, och således utesluta den talrika klass af arbetare, som innehade en matrikulerad jordlapp, men endast till namnet voro jordbrukare eller bönder. Men han föreslog
1 Erinrar man sig det bevis på en närmare förbindelse mellan Christie och regenten, som anföres i Nielsens Bidrag I, sid. 298, och jemför denna summa med den af prinsen föreslagna i hans anmärkning till § 59 i konstitutionskomiteens första utkast (se a. st. sid. 299), hvilken prinsen i sin ordning lånat nr det adler-falsenska utkastets § 19 e, så kunde man möjligen draga den slutsatsen, att Christie här gick prinsens ärende. Men olikheten är dock vida större än likheten, så att, om något sammanhang emellan dessa förslag verkligen eger rum, det sannolikt å Christies sida beror på ett dunkelt minne från det adler-falsenska utkastet.
3 Se Bil. I, § 64
