GKUNDLA&EN AF DEN' 17 MAJ. 113
rättad' på- grund af deri kungliga förordningen af 1 oktober 1802, ty den Var tiil en "väsentlig del fotad på den ganila taxeringen med bibehållande af dess många brister och lemnade dessutom ur räkningen alla jordbruk, som ansågos mindre värda än' 150 rdr, hvilket antogs vara 'fallet med några och 20 000 gårdar1. Man kan icke heller se, att det ens varit på tal i riksförsamlingen att lägga denna värdering till grund. Det ena med det andra- gjorde således, ätt man enades om att icke upptaga något minimum, utan uppdraga den aktiva borgarrätten åt alla jordegare, stora och små, utan afseende på besuttenhet.
Deremot godkändes icke komiteens förslag att gifva rösträtt åt alla brukare af matrikulerad jord. Visserligen bestämde man icke heller här något visst jordvärdc, mon nian inskränkte rösträtten i enlighet med Bcndekes förslag till den klass af arrendatorer, som kallas »bygselmamd»2 och bland dessa till
1 Ett sammandrag af denna taxering linnes i Den norske Rigstidende 1815, N:r S.
- Landbor, som arrenderat jord i enlighet med N. L. 3-14. Då inan
emellertid icke ansett, att hvarje afvikelse från dessa regler beröfvar ett arrendekontrakt naturen af bygsel, så har man å ena sidan velat finna det karakteristiska för ett bygselkontrakt deri, att landbo arrenderat särskildt matrikulerad jord, hvarför han betalar alla utskylder, men att tillika »meget kommer an paa Navnet eller paa Ordene»; Hattatjers, Obligations Het. Christiania 1869, B. II, sid. 52. Såsom ett stöd för denna teori kan anföras, att K. M. Falsen, som principielt ogillade, att man gifvit »leilsendingeru rösträtt, emedan det strede mot grundsatsen om jordegendom såsom enda kompeteusvilkor, angifver såsom skäl föi' denna bestämmelse, att »de utgöra en talrik del af nationen, bruka en stor del af landets egendomar och bäva alla bördor lika med jordegarnen. Se Halsen, Norges Odelsret. Bergen 1815, sid. 62, not. SS. Jfr härmed de .amerikanska författningarna, t. ex. Const. of New-York, art. VII, som icke blott inrymde rösträtt åt freeholders, utan äfven åt myndig borgare, som nhäve rented a tenement - ?- and been rated and actually paid taxes to this state». A andra sidan har man i prestationernas art sökt det för bygseln kännetecknande, så att den skulle bero derpå, att vid tillträdet en städja (f0rste Tage eller Bygsel) till jordegaren utbetalades för hela arrendetiden; Asahehou/f, Norges nuv»rende Statsf. I, sid. 816 o. f. Dock blifver begreppet äfven efter denna lära sa sväfvande, att man också här låter det i vissa fall bero på namnet. I förra fallet utesluter man förpaktare af särskildt matrikulerade husmansplatser (torp), så vida skatterna äro förbytta i dagsverken, i senare fallet åter alla arrendatorer, som ej erlagt eller i kontraktet förbundit sig att erlägga städja. Htortingfit har antagit den senare.! strängare tolkningen, men mantalsföiiuuo Hoj ef, Morfits storfwy. <S
