Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

ÖKUNDJjAGEIf, AF »EN 17 MAJ. 11.0

skrevne skulde gjad.de indtil nseste Storthing, som skal kunne forandre Destemmelsen efter den Regel, at Reprsesentanternes Antal ei bssr vsere mindre ond 75 og ei Et0rro end 100, samt at Kjebstsedernes Representanter ber udgjereen Trediedcl af hele Rigets; hvilket bliver, at tilf0ie den. 62 §,»

Häruti låg icke efter . orden någon förpligtelse för näst kommande storting att fastlåsa representationen vid ett,bestämdt tal; men det framgår otvetydigt af debatten, att detta varit flere representanters afsigt, lika som ock riksförsamlingens mening blifvit så uppfattad af en bland dess märkligaste män ]. Men huru. härmed än må förhålla: sig, synes det dock klart, att beslutet icke gerna kunde innefato/ett bemyndigande för nästa storting att vidtaga några halfva åtgärder för att på ett ungefär uppfylla konstitutionens kraf om ett visst förhållande mellan landets och städernas representanter. Detta kunde än mindre blifva fallet, sedan tillägget vid grundlagens slutliga redaktion undergått en väsentlig förändring, som förvandlade nyss omhandlade bemyndigande för näst kommande storting till en ovilkorlig befallning. Ännu i ett tredje afseende förändrade riksförsamlingen komiteens förslag rörande stortingets organisation. Denna hade nämligen i § 65 upptagit det adler-falsenska utkastets bestämmelse, att ingen valkrets fick utse mer än halfva antalet af sina representanter bland embetsmannakiassen. Grunden till denna bestämmelse, som i likhet med de flesta andra af grundlagens paragrafer icke har sin förklaring i norska förhållanden, utan i främmande lands samhällsinrättningar och samfundslif, har af Falsen sjelf i en nästan samtidig småskrift blifvit indirekt, men med stor klarhet angifven:

»Dersom nogensinde den Tid kommer, att enten Adelstand (d. v. s. embetsmannakiassen) eller Klerkerstand kan overstemme Bönderne (det er Gfrundejerne), saa er det ude med vor Constitution, thi da eT dens Fundament omstyrtet2.»

vatiia lf9ö, arfc I, sect. IV och VI; Const. of New-York 1777, art. V och XVI. Det är derför oriktigt, då. man ansett denna bestämmelse i Norges grundlag utan motstycke i främmande författningar. (Sohweigaard i 1859 års storting). De» är tvärt om lånad ur de amerikanska konstitutionerna, som ju nyttjades på Eidsvold.

1 Wedel, som gifvit denna försäkran i 1830 års konstitutionskomité. Se .T. A. Hjelms anförande i 1842 års storting, Storth.-Efterretn. 1842, sid. 98.

a Falsen, Som man raaber i Skoven, faaer man Svar. Bergen 1815, sid. 22.