124
HORGES STOKTING.
slutet en större betydelse, än det i sig sjelft innebar och under andra förhållanden skulle erhållit.
Ideen att tillintetgöra verkan af ett veto genom upprepande af samma beslut med en qvalificerad pluralitet var kommen från Amerika. Ropresentanternes tvenne kamrar kunde der tvinga sin vilja fram- emot presidentens eller guvernörens och hans revisionsråds veto genom att upprepa samma beslut med % af de afgifna rösterna \ Den bataviska republikens författning af 1798, hvilken just varit mönstret för den norska tvåkammarinstitutionen i den form, som komiteen antog, hade tillämpat denna idé på sina begge kamrar. Den första kammaren (odelstinget) hade ju här i enlighet med den franska teorien uteslutande rätt att föreslå och den andra {lagtinget) att besluta, elleT - hvad som är alldeles det samma - den första hade rätt att besluta, men den andra hade veto. Då nu alla frågor måste passera begge tingen, således äfven skattelagar, om hvilka det var absolut nödvändigt att tillvägabringa ett beslut, så måste det sättas en gräns för andra kammarens veto; ty då denna var ursprungligen vald på samma sätt som den första, så kunde man ej gerna vänta, att den samma skulle i skattefrågor intaga samma passiva ställning som Englands öfverhus. Derför stadgade Reglem. B., art. 29, att när ett förslag för andra gången återkom till andra kammaren, så kunde den visserligen åter hindra beslutet, men endast med en pluralitet af 2v
Förmodligen är det denna bestämmelse, som Schmidt i sitt nyss nämda förslag gifvit en ny, men bakvänd tillämpning. Ty enligt den nederländska författningen kunde, i händelse kamrarna stannade i olika beslut, enkel pluralitet i odelstinget med tillhjelp af blott en mera än tredjedelen af lagtingets medlemmar bringa en skattelag till stånd, men enligt riksförsamlingens beslut erfordrades härtill H% af hela stortingets medlein uti, att det foidras 2/s af rösterna i begge kamrarna, dela deruti, att vetot der kommer utifrån, ej från en del af representationen, som sedan deltager i omröstningen.
1 Conat. of New-York 1777, art. III; of Massachusetts 1780, p. II, en. I, art. 2; of Unit. states, art. I, sect. VII, § i}; of New-Hampsliire 1792, p, II; of Georgia 1798, art. II. sect. 10 m. fl.
