GRUNBJ.AGEN AF DEN 17 MAJ. '" I 149
I § 111 (101. 101) insköts »Nogcn» efter »tilstedes». Detta tillägg, sora hvarken fans i 9:e grundsatsen eller i den af riksförsamlingen antagna § 111 i komiteens förslag, har icke varit utan betydelse. Åtminstone anförde Christie på 1818 års storting till försvar för den då i sina hufvuddrag antagna provisoriska förordningen af den 24 oktober 1816, som betydligt inskränkte den förra lättheten att förvärfva borgarrätt i köpstad, att § 101 icke i allmänhet förbjöde inskränkningar i näringsfriheten, utan endast att sådana ej måtte tillstädjas någon '.
Men alla dessa modifikationer voro endast småsaker mot de radikala förändringar, som redaktörerne dels afsigtligt, dels kanske af förbiseende företogo i följande fem paragrafer.
I § 2 (2, 2) utföll totalt momentet om religionsfrihet och i § 105 (97, 97) stadgandet, att ingen lag finge gällande kraft, förrän ,den vore publicerad. Kunde redaktörerne möjligen anse, att denna senare bestämmelse var innefattad i paragrafens återstående regel, att lagar ej finge tilläggas tillbakavcrkande kraft?
I § 61 och 62 (58 och 59, 58 och 59) ändrades »kan Storthinget» till *b0r Storthinget» och »dog» till »ogi>. Härigenom förändrades den af riksförsamlingen gifna fullmakten för första lagtima storting att bestämma ett fast. representantantal inom gifna gränser, med en viss proportion mellan landets och städernas deputerade, till ett grundiagens bud, som måste efterlefvas under den i paragrafen gjorda förutsättningen, att det bestämda förhållandet mellan landt- och stadsrepresentanterej egde rum. Härmed sammanhänger en annan förändring, som redaktörerne företogo i samma paragraf. I stället för försatsen: »saafremt det da befmdes, at Kjobstasdernes Representanter udgjore roere
end en Trediedeel af hele Kigets-------», sattes-------»mere eller
mindre-------». Härigenom kom således paragrafen att innehålla
icke blott ett skydd för landet, utan ock för städerna, och det blef mer än sannolikt, att grundlagens uppdrag måste komma till användning på första stoiting. Men til! denna senare ändring kunde redaktörerne anse sig bemyndigade af riksförsamlingen sjelf, som först vid behandlingen af § 60 hade antagit detta tillägg i den formen, att nästa storting skulle kunna »forandre Be 1 Se Starth, Eftorvetu. I, sid, 534, not. 1, Samma bruk gör Stäng af detta ord. a. st., sid. 594 o. f" och Asoliehong, a,, st, III, sid. 28.
