150
SOKÖES STOIiTIKG.
Bteinmelsén efter den Regel - - - at KjobstaJidemee EJépVåésentanter b0r udgjore en Trediedeel af hele Higets».
I § 93 (87, 86) inskötos orden »Storthingets Medlemmen*, hvarigenom dessa blefvo indragna under riksrättens forum för de förbrytelser, de som stortingsmän kundo begå.
Slutligen ändrades i § 109 (100, 100) orden »tilskyndet til Ulydighed o. s. v.» till »cnten selv har viist eller tilskyndet Andre til Ulydighed o. s. v.» Härigenom blef den redan förut mycket tvetydiga paragrafen nästan värdelös. Ty det blef nu lemnadt fritt åt den privata lagstiftningen att bestämma straff för snart. sagdt hvilket tryckt utlåtande som helst.
Det har blifvit sagdt, att redaktörerne sannolikt haft ett bemyndigande af riksförsamlingen att vidtaga de ändringar i riksförsamlingens beslut, som voro något mer än blotta rättelser i stil och ordning ', och visserligen finnes det exempel på, att redaktörerne gjort åtminstone en förändring, sona blifvit i riksförsamlingen påpekad, utan att protokollen omnämna det-; men det är föga sannolikt, att något sådant uppdrag af större vigt skidlc blifvit gifvet, utan att vare sig protokollen eller dagböckerna skulle nämna något derom.
Då nu redaktörorne gjorde en icke ovigtig modifikation i näringsfriheten, alldeles ströko religionsfriheten ur grundlagen och fullständigt eluderade tryckfriheten, så må man erkänna, att detta är en händelse, som ser ut som en tanke.
5. Grundlagen af den i november.
Den revision af grundlagen, som vidtogs af första urtima storting för att möjliggöra föreningen med Sverige, rörde endast i en obetydlig punkt stortingets organisation och har icke heller rubbat maktfördelningen. Jag skall derför här endast i största korthet vidröra dess resultat.
Den omarbetade grundlagen af 1 november ar en frukt af
1 Htang. a. st. »id. 45.
ä Samarbetandet ;if utkastets §§ 51 och 100.
