Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/168

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

168

NORGES STORTING.

betjena sig deraf, så må man bruka dyrk. Detta var just, hvad norrmännen gjorde.

Först och. främst var grundlagen affattad i en statsrättslig terminologi, som de fleste af stortingets medlemmar icke förstodo, och som för de öfrige, särskildt bland, riksförsamlingens f. d. ledamöter, lemnade en utväg att kringgå lagen just i de stycken, der den var orimlig att efterlefva. Jag nar förut i ett annat sammanhang (sid. 138) framhållit, huru grundlagens generela användning af ordet lag i sin mån medverkat att förvandla lagtinget till ett lagutskott. Häraf följde, att storting blef liktydigt med plenum på alla de ställen i grundlagen, der det icke är fråga om privata lagar i egentlig mening, och denna oriktiga tolkning fick i viss mån medhåll af regeringen, som t. ex. nekade odelstinget att inkalla statsråden, emedan detta vore en stortingets rätt. Härigenom kom ock storting att i § 112 beteckna de i stortingets plenum närvarande och för tillfället röstande, i stället för att det i grundlagen måste betyda stortingets hela antal i begge afdelningarna.

Det är lätt att förstå, hvilken förvirring en sådan misatydning måste skapa i fråga om konungens eanktionsrätt. Visserligen framgår det af §§ 80 och 82, att denna är förutsatt som regel vid alla stortingets beslut, men då det å andra sidan endast är uttryckligen föreskrifvet, att lagar skola sanktioneras, och att vetot här är suspensivt (§§ 77-79), så föddes naturligt nog redan på första lagtima storting stamtrupperna till två motsatta partier, af hvilka det ena satte sig fast i §§ 77-79 och förklarade, att efter som konungens veto endast är föreskrifvet i fråga om lagar, så eger han i alla andra frågor intet veto, och det andra tog sin utgångspunkt i §§ 80 och 82 och förklarade, att efter som konungens veto är i allmänhet förutsatt, men endast i fråga om lagar är suspensivt, så är det i alla andra frågor absolut. Stortinget har länge vacklat utan att gifva sitt fulla erkännande åt någon af dessa teorier, men har nu temligen nära anslutit sig till den förra, hvaremot Norges alla vetenskapliga auktoriteter afgjordt förklarat sig för den senare. Det är ock den enda af de två, som kan inför vetenskapens forum försvaras 1, men strängt enlig med grundlagens ordalydelse är 1 Det Ugger ju icke någon rimlighet uti, att stortinget skulle genom att