170 NORGES STORTING.
att nämligen grundlagen skulle vara ett högst förträffligt och oförlikneligt arbete.
Härigenom eggades reformvännerne snart nog att söka tolka in i grundlagen de förbättringar, som man icke kunde införa på laglig väg. Sedan man lyckats att på detta sätt upphäfva tvåkammarsystemet, sökte redan Falsen att på samma väg införa statsråden i tingen och att göra valbarheten oberoende af bostad inom valdistriktet, och stortinget sjelft, som varit ytterst betänksamt att ändra en prick i grundlagen, har icke tvekat att genom den privata lagstiftningen gå på sidan om grundlagen och eludera dess bud. Sålunda erkändes redan af första storting den då vid valen införda seden att utse suppleanter genom särskilda val, ehuru grundlagen stadgade, att de skulle vara suppleanter, som kommo representanterne närmast i röstetal. Detta fick ett lagstadgadt erkännande i den privata vallagen af 1828, men först 1869 i grundlagen. Och i stället för att ändra grundlagens regler för aktiv borgarrätt har man infört den allmänna rösträtten i sämsta möjliga form, då man identifierat jordegare med myrmEend och öppnat tillfälle för hvar och en att lura sig till en rösträtt, som icke grundlagen gifver. Men om förändringar skola på detta sätt tolkas in och icke skrifvas in, så måste det hända allt för lätt, att de respektiva statsmakterna, som hafva vården om grundlagen, icke tolka in det samma, utan det motsatta. Så har ju ock blifvit fallet.
Sålunda är Norges grundlag på god väg att blifva, hvad Kristian Fredrik föreslagit, en »uforanderiig Grundlov», hvilken man på samma gång tillbeder och kränkor. Men om det i allmänhet är en* betänklig sak att hafva en dålig lag, så är det än mera vådligt, om det råder en förutfattad mening, att det är en god lag, ty då är den i ännu högre grad egnad att förvirra rättabegreppen och demoralisera folket.
Denna allmänna_opinion om grundlagens förträfflighet har sin hufvudsakliga grund deri, att man skrifvit Norges snabba framåtskridande i detta århundrade på grundlagens räkning i stället för på friheten,i och säkerhetens. Men denna lyeka är tvärt om ett bevis mera för, hvilken härlig sak friheten i och för sig är, som kan uträtta så stora ting genom de mest bristfälliga former.
