Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

BILAGA RiH 1. NORSKA GETJNDLA&ENS KALLOK. 175

§ 31 (19 ooli 106, 19 och 106) om konungens uppsigt öfver statens egendomar och regalier och päbud att blott till kyrkans och upplysningens bästa använda det till kyrkan donerade gods - A. F. § 219, som man dock i förra punkten frångått. Jfr ock Treschows förslag XXX, som har samma bestämmelse mera ordagrant.

I (10B) strökos af redaktörerne orden »og Skolerne»,

§ 32 (25, 25 förra mom.) om konungens befäl öfver krigsmakten och förbud att öfverlemna den samma i främmande makters tjenst eller indraga främmande krigsfolk i riket utan stortingets samtycke. - Det första stadgandet är från A. F. § 130, det andra, hvars nödvändighet norrmännen sjelfva fått pröfva genom en lång och bitter erfarenhet, är upptaget ur Bugges förslag § 19, jfr ock Sebbelows förslag § 33, Eliesons förslag § 2 d, ochWerg. §62. I (25) undantogoa på Dirikav förslag från förbudet att indraga främmande krigsmakt hjelptrupper mot iiendtligt öfverfall.

I (25) tillades förbadet att öka eller minska krigsmakten ntan stortingets samtycke.

§ 33 (26, 26 första punkten) om konungens rätt att börja krig och sluta fred, ingå och upphäfva förbund, sända och mottaga gesandter - A. T. §§ 133, 125 och 126; jfr Werg. § 35.^-j,*^*

§ ,34 (27, 99 senare mom.) om uppror - A. P. § 1397" hvars källa åter är den engelska upprorslagen Stat. 1 Geo. 1, ch. 5.

§ 35 (20, 20) om benådning - U. F. § 2fe och A. F. § 131.

sKongen har Eet til i Stats- ! »Konungen äger att i brottmål

raadet at benaade Forbrydere, j göra nåd, mildra lifsstraff samt åter efterat H0iesterets Dom er fäldes Dog heroer det paa Forbryderen enten at antage Kon gens Naade eller at underkaste sig den ham tild0mte Sträf.

gifva ära och till kronan förverkadt gods; dock må öfver ansökningar derom högsta domstolen höras och konnngea sina beslut uti statsrådet fatta. På den brottslige skall sedermera ankomma att emottaga den nåd, konungen honom förunnat, eller undergå det straff. Hvartill haa blifvit dömd». A. F. § 131: »Kongen har Benaadningsret, kun ikke liaar Forbrydelsen er begaaet imod Statens.

I de Säger, som af Odelsthin get foranstaltes anlagte for Rigsretten {§ ), kan ingen Benaadning rinde Steds.

I (20) utbyttes på Diriks' förslag ordet »Benaadning» i §:ens slut mot Banden Benaadning end BMtagelse for id0mt Lifsstraf.» >

§ 36 (17, 17) om provisoriska förordningar - A. F. § 137; dock finnes icke der »og de af Storthinget givne Love», hvilket tillägg icke heller fans upptaget i K. f. utk. § 44. - Likartade förslag voro gjorda i Korens Stastanker § 5, Treschows förslag § 16, S. B. § 26, Eliesons förslag § 2 e och Wergelands förslag § 36.

I (17) ströks af redaktörerne ordet »midlertidligen.

I (17) tillades på kommissariernes begäran, men icke efter deras

1 Detta var redan föreslaget i X. F. Bem. c, '11.