FÖRBEREDANDE KONSTlTUTIONSAKBläTKN. §8
ning af 3 april, att Treschows förslag redan före den dagen blifvit till honom öfverlemnadt och var honom bekant.
Det saknar icke sina förtjenster, ehuru den resonnerande och för en lag olämpliga formen till fullo ådagalägger, att författaren var mera filosof än jurist. I det hela är det ett barn af sin tid och stämmer i de flesta stycken öfverens med de bestämmelser, som sedan togos i Norges Grundlov. Bland dess hufvudkällor äro utan tvifvel Sveriges regeringsform af 1809 och »Riksens högiofliga ständers constitutions-utskotts betänt kände rörande national-representationen», tryckt i Stockholm 1810 K Det bör dock anmärkas, att förslaget är, hvad sjelfva stilen angär, ett af de mest sjelfständiga, mon så är det ock, såsom lag betraktadt, det mest bristfälliga.
Konungen har enligt detta förslag en ganska vidsträckt verkställande makt och styr riket genom sina ministrar, som äro ansvariga inför representationen. Han bestämmer om krig och fred och sluter traktater med främmande makter, så vidt de ej medföra bördor för folket, då representationens samtycke erfordras. Han eger rätt att utfärda provisoriska förordningar, utöfvar den dömande makten medelbart genom domstolarna och har i kriminela mål benådningsrätt efter att hafva inhemtat högsta domstolens och sitt råds betänkande. Representationen, som består af en kammare, utsedd genom indirekta val af embetsmän, gårdbrukare samt städernas borgare, och sammanträder årligen på tre månaders tid, har samman med ko-' nungen den lagstiftande och beskattande myndigheten, dock
1 Sålunda äro reglerna om konungens benådningsrätt efter högsta domstolens och rådets betänkande, om offentliga, ärendens afgörande i rådkammaren med protokoll öfver rådslag och beslut, om statsråds protest till protokollet och afskedstagande, i händelse konungens beslut strede mot konstitutionen och lagarna Seller det almindelige Bedste» (art. XVII. XXXIII, XXXV), hemtade ur svenska regeringsformen lika som den begränsadetiden för lagtima riksdags sammanvaro. Lika så bör budet, att hvarje amt borde välja sen Embedsmand og to ProprietEerer eller Bönder», jemföras med sid. 2ti i nämda memorial, der det heter, att i allmänhet intet förbehåll i anseende till någon viss korporation borde vid riksdagsvalen ega rum, men att det dock borde stadgas, »att alltid i ett visst förhållande till de öfriga nationalombnden en bonde eller jordbrukande hemmansegare skalle väljas», Det suspcnsiva vetot som regel, men det absoluta vid grundlagsförändringar (art. V och XLII) synas hemtade sammastädes, sid. 39 och 40.
