K0N8TITUTI0NSK0MITEENS FÖRSLAG. 89
makten, upptog man äfven en mängd stadganden om den lagstiftande församlingens öfriga rättigheter, som icke voro en direkt följd af dess lagstiftande makt, tvifvelsutan i akt och mening att i likhet med den amerikanska författningen af 1787 på ett ställe behandla representationens politiska kompetens. Det är dock klart, att denna uppräkning icke kunde i de europeiska författningarna blifva af samma art som i den amerikanska unionsförfattningen. Ty i denna senare var rätten att stifta lag uttryckligen inskränkt till det af konstitutionen sjelf bestämda rättsområdet, i do förra åter omfattade lagstiftningsrätten hela statsmakten på de undantag när, som konstitutionen bestämde,'eller med andra ord: den amerikanska konstitutionen I uttömde så väl den lagstiftande makten som den lagstiftande församlingens politiska befogenhet i öfrigt, de europeiska konstitutionerna uppräknade de vigtigaste momenten af den lagstiftande makten, men uttömde den lagstiftande församlingens öfriga politiska befogenhet, som icke direkt följde af den förra '.
Den norska grundlagens hufvudkälla, det adler falsenska utkastet, bär i detta stycke tydligt spår af en direkt inverkan från de Förenta staternas konstitution. Denna röjer sig af sjelfva ordalagen och momentens inbördes ordningsnummer och i synnerhet af det icke i grundlagen upptagna mom. d, som utgör ön så noggrann öfversättning af den amerikanska paragrafens mom. XII, att till och med pluralfbrmen »armies» blifvit återgifvan. Utom dessa punkter, som alla röra finans-mak - tcn, hade utkastet äfven upptagit ett moment, som ej kunde betraktas som ett gifvet tillbehör, till den lagstiftande makten såsom sådan, nämligen rätten attjnfordra alla offentliga handlingar och att kalla en hvar inför sig i statsangelägenheter. Begge dessa rättigheter voro i England sedan gammalt en del af parlamentets oändliga privilegier, meri det synes troligt, att utkastets författare hemtat rogoln från Amerika och närmast från
1 Förhållandet mellan den amerikanska förbundslagen och de europeiska författningarna i detta afseende åskådliggöres deraf, att då den förra i sista punkten upptager lagstiftningsrätten såsom en form för de fornt nämda politiska rättigheternas utöfning, så börja de senare sin motsvarande förteckning med lagstiftningsrätten, till. hvilken de öfriga momenten bilda förklaringar, inskränkningar eller tillägg,
