Sida:Norska grunnlagen och dess källor.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

90

NOWJES STORTING.

Marylands författning l, der hela momentet så godt som ordagrant återfinnes, ehuru här som ett privilegium för den talrikaste kammaren, utbe house of delegates». Härtill kom rätten för hvarje riksförsamling att revidera löner och pensioner, hvilken sannolikt är upptagen ur den franska författningen af 1791. Men paragrafen i sin helhet ådagalägger genom sin ögonskenliga ofullständighet (se ofvan sid. 41) och genom sin inblandning af icke hit hörande ordningsregler, att man dermed snarare åsyftat att särskildt bestämma några af riksförsamlingens vigtigaste privilegier än att uttömma dess befogenhet. Då deremot konstitutionskomiteen fullständigat listan på sätt ofvan blifvit framhållet, så åsyftade den visserligen i likhet med de franska konstituenterna af 1791 och de spanska 1812 att uttömmande behandla den lagstiftande församlingens kompetens. Dock är det i den norska gTundlagsparagrafen, liksom i den amerikanska unionsförfattningens art. 1, sect. VIII, endast fråga om representativa eller politiska rättigheter och bland dessa endast de ordinarie 2.

Af hvad ofvan blifvit anfördt torde framgå, att en del af paragrafens moment utmärka några af den lagstiftande maktens tillbehör och således ingå under den i mom. a upptagna rätten att stifta och upphäfva lagar3 (mom. a, senare delen, b, c, d och e), och att andra blifvit tillagda, som ej kunna direkt eller till hela sitt omfång härledas ur denna rätt. Dessa sistnämda, som dels upptagits ur en författning med enkammarsystem (mom. g och i), dels utgjorde den ena kammarens privilegium i en författning med tväkammarsystem (mom. f och A), dels efter bestämda regler tillhörde begge kamrarna täflingsvis i en

1 Falsen bar jn ock sjelf angifvit, at,t. flen engelska författningen hufvudsakligen medelbart genom den amerikanska inverkat på grundlagen. Se ofvan sid. 23, not. 1.

2 Den franska konstitutionen af 1791, t. III, eh. Ill, äeot. I omhandlar äfven representationens kollegiala rättigheter, och den spanska, t. III. ch. VII dess tillfälliga representativa, t. ex. rätten att välja regent och förmyndare, att mottaga konungens ed o. d.

s Det bör dock anmärkas, att en koTniteledamot, Motzfeldt, i sitt ofvan nämda betänkande af den 8 maj troligen tagit »Love» i dennaS i egentlig bemärkelse, i hvilket fall mom. a, förra delen, blir en med de öfriga momenten sidoordnad bestämmelse. Ty han föreslår i sitt betänkande, att