Sida:Noveller och skizzer - Johannes Alfthan.pdf/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
119
I POLEN.

ration. Presten blef blekblå i ansigtet af förargelse, skyndade hastigt in till restaurationen och framdrog derifrån sin dotter, släpande den olyckliga flickan vid håret?

”Återigen hos officerarne!” skrek han och makade henne utan vidare krus i vagnen dit han sjelf följde efter. Det var en sorglig syn. De unga schweitziskorna rodnade och stego, ögonskenligen förlägna öfver ett sådant handlingssätt emot fruntimmer, tysta upp i diligensen, herr Minin intog sin plats och jag min. Vid konduktörens hesa ”pascholl!” bar det åter af, allt mera åt norr, allt närmare det ”heliga fäderneslandets” riksgräns. Snart voro vi vid den punkt der floden Wilia sammanflyter med den väldiga Niemen. Midt emot på den ryska stranden ligger Kowno, en icke alldeles obetydlig, men illa bygd ort. Sedan vissa ”nödvändiga gränsformaliteter” voro undangjorda satte vi med färja öfver floden samt begåfvo oss till ”gostinnitzan”, en restaurationslokal. Det roade de unga fruntimren mycket då jag för dem uppläste de ryska skyltarne på bodor och värdshus m. m. De orientaliska ljuden och de främmande typerna gåfvo anledning till mången löjlig fråga.

”Ah”, utropade fröken Agnes, den yngre af damerna, ”se der” hon stafvade — ”pectorazia”, det är ett apothek för bröstlidande —”

”Nej, nej,” inföll jag, ”de ryska bokstäfverna böra läsa : restorazia och det betyder att vi skola vika in här”.

Men erkebiskopen tyckte icke om vår ”otidiga munterhet” och tillrättavisade mig med de betydelsefulla orden: ”betänk, nu äro vi i sjelfva Ryssland och här är allt bra.”

Kort efter oss inträdde ett sällskap franska jernvägsingeniörer, sysselsatte vid den då under arbete varande jernvägen Petersburg-Warschau. De beställde några flaskor vin och efter att ha tömt dessa, jemförelsevis raskt, fortsatte de sin resa ”med extra post.”

Detta gaf nu anledning åt den gallsjuke biskopen att uttömma sin vredes skålar öfver ”de förbannade utländingarne” och deras slöseri med ryska pengar.